Hjälp mig skriva!

Här nedanför hittar du det senaste bidraget till mitt projekt: Att skriva Läs och Res historia. Slutprodukten kan bli en bok eller något på nätet. För att göra detta behöver jag berättelser från dig som rest med Läs och Res och från reseledarna. På den här bloggen visar jag upp nya bidrag. Jag vill ha din kommentar!

Skriv gärna något här eller maila mig på christianjutvik@hotmail.com

  • En händelse under resan som var viktig för dig
  • Synpunkter på resan eller saker som hände under resan. Positivt och negativt
  • Något märkligt, tänkvärt eller bara lustigt som inträffat
  • Vad resan betytt för dig senare
  • Dina synpunkter på resande och turism i allmänhet
  • Något annat du tror passar inom ramen för det här projektet

Ingenting publiceras utan att du godkänt. Du kan också ringa mig på 076-94 33 8 11

Vill du veta när jag lägger ut ett nytt inlägg? Då skall du ”följa”  Projekt Läs och Res på Facebook. Lätt som en plätt om man tänker efter! / Christian

Tredje dagen vågade kvinnorna komma

Bilden: En patient jublar efter att ha genomgått en gråstarrsoperation. Gunnie bredvid.

av Gunnie Aalmo, deltagare i resan ”Hälso- och Sjukvård i Indien” 1990. 2 resor med Läs och Res

Christian fick en strålande idé! Eftersom så många av hans resenärer hade sjukvårdsbakgrund, så borde man kunna skräddarsy en resa med temat hälso- och sjukvård i Indien. Jag tog ut semester och tjänstledighet en hel termin, läste på nytt internationell hälsa och tropikmedicin och bestämde mig för tre veckor med resan, Hälso- och sjukvård i Indien, samt ytterligare några veckor för besök inom indisk sjukvård. Denna gång lyckades jag övertala min man att ansluta sig till jul.

Vi var 20 personer, alla med anknytning till hälso- och sjukvård, som for iväg för att se, uppleva, studera och lära oss lite av indisk hälso- och sjukvård. Turistchefen i Uttar Pradesh hade planerat vår resa och såg också till att allt fungerade. Hans kontakter öppnade alla dörrar för oss. Det berömda Benares Hindi University i Varanasi hade ställt upp med föreläsningar och studiebesök. Vi fick vårt högkvarter på en katolsk missionsstation i byn Mahjgain, utanför Varanasi. Här styrde prästen, fader Thomas och två tappra sjuksköterskor med medhjälpare. Samtliga kom från Kerala i södra Indien. Man kan säga att de bedrev ett nationellt biståndsarbete. Alla barnen i missionens skola hade fått ledigt för att vi skulle kunna sova i deras skolsalar. Och vilken lycka, det fanns en västerländsk toalett som fungerade. Men bara dagtid! Nunnorna låste ordentligt nattetid. Så duktiga vi blev på att tillverka pottor av tomma vattenflaskor!

Vi delades upp i grupper och försågs med cyklar och en medicine kandidat (med moped). Så for vi ut till avlägsna byar för att ha sjukvårdsmottagning under ett träd. Det var precis så jag mindes missionärernas berättelser från min barndom. Häftigt att själv få sitta där. Det var inte ofta någon sjukvårdskunnig tog sig ut i denna obygd. Folket i byn strömmade till. Första dagen kom bara männen, andra dagen kom barn och föräldrar och tredje dagen vågade sig kvinnorna fram. Doktorerna hade ett lager av medicin att dela ut. De flesta patienter fick en handfull piller, oftast antibiotika med brett spektrum och någon hostmedicin. Vårt lager av läkemedel för skabb tömdes raskt. Det var en helt fantastisk upplevelse att få delta i detta. Återresan på en skranglig cykel i ökensanden blev bara för mycket efter denna dag. Någon av våra ledsagare insåg detta och tog både mig och kompisen samt våra cyklar på en kärra åter till missionsstationen.

Därefter placerades vi ut två och två hemma hos läkarfamiljer. Jag bodde hos en ortoped som både drev privat sjukhus och arbetade på ett större allmänt sjukhus. Vi fick följa med i det dagliga arbetet med både läkare och sjuksköterskor. Dessutom hade vi trevligt umgänge med familjen i några dagar. De har förblivit mina vänner och numera har vi kontakt på FB. Flera av deltagarna har också förblivit nära vänner. Det är fantastiskt att kunna dela sina minnen gång på gång.

På slutet skulle vi få en glimt av en tiger medan vi vaggade fram på elefantryggen i

img_6836
Kossorna har alltid företräde förstås. Foto CJ

Dudhwa nationalpark. Det tog oss 17 timmar med buss att nå dit och resan var som ett enda skådespel i trängseln mellan kor, hölass, lastbilar, rickshaws, bussar, personbilar och cyklister. En trafikregel var mycket viktig – störst går först, men kossorna har alltid företräde. Och så förstås det alltid återkommande ” Use horn, please”. Tigrarna såg vi aldrig men vi lärde oss hur man får råttorna lugna nattetid. Antingen lockade vi dem med ett sömnpiller eller så fick vi sova med ljuset på (i detta fall ficklampan tänd).

Jag har besökt Indien tolv gånger, ingen gång den andra lik. Leker fortfarande med tanken på en resa nr 13? Som jag antytt tidigare så kan mitt liv delas upp i; före och efter Indien. Att utsätta mig för Indien var som att kastas ut i det okända, men ändå veta att allt skulle lösa sig. Kanske inte på det sätt jag tänkt mig. Oftast blev det annorlunda och kanske till och med bättre, men alltid intressantare.

Vägen till Indien – och den sköna konsten att lifta

Känner mig lite lycklig

Nu hoppas jag du vill läsa

Vägen till Indien är berättelsen om en händelserik resa när författaren1969 liftade till Indien, kom till Kolkata, Ganges mangrovedelta och gjorde sin första långa vandring i Nepal.

När han 2015 städade ur sitt kontorhittade han dagböckerna från sin förra resa. Själv hade han aldrig öppnat dem. Och ingen annan har läst dem. Du blir den första som får läsa.CJ 15

140 sidor illustrerad med egna bilder.

”Tack för att du skrivit en så bra, underhållande och stimulerande bok. Den var värd varenda minut”. Börje Almqvist

”Har läst din bok och förstår faktiskt inte hur du överlevde. Helt otroligt bitvis. Sååå kul att läsa den. Tack!” Svante Strindberg.

CJ 1Ruggiga äventyr, helt osannolika möten, men viktigast blev förståelsen för människors olika livsvillkor. Här föddes tankarna kring den sköna konsten att resa och vad man själv bör tänka på som god resenär.

Christian Jutvik (f 1947) var 21 år när han liftade till Indien 1969. Tio år senare startade han resebyrån Läs och Res som han drev fram till slutet 2015. Grunden fanns i 1970-talets idealism.

 ”Jag ville skapa ett bättre, ett seriöst alternativ till den ytliga resebranschen och till massturismen”

 

Så här får du  ”Vägen till Indien  –  och den sköna konsten att lifta”

Beställ av mig. (christianjutvik@hotmail.com)  > 130 kr inklusive porto + bokmärke. Norge 140 NOK

Hämta på Läs & Res, Lundagatan 27, Stockholm > 90 kr + bokmärke

Bokus, Adlibris m fl  > ca 165 kr inkl porto (priset varierar)

e-bok på Bokus, Adlibris m fl  > ca 45 kr

009

 

 

 

 

 

 

Äkta papyrus förstås!

 

Betala med Swish eller överför till mitt konto hos Handelsbanken 6101-723 270 228. Iban från Norge SE78 6000 0000 0007 2327 0228

Mobil: 076 94 33 8 11 (betala hit med Swish)

Christian Jutvik

Skyttevägen 25

SE-133 36 Saltsjöbaden

Mail: christianjutvik@hotmail.com

Mobil 076 94 33 8 11

Blogg: christianjutvik.blog

 

 

De som bor vid resans mål

Av Klas Grinell, student i idéhistoria vid Göteborgs Universitet.

Infört  i Läs och Res Nyhetsbrev, september 1999. Klas doktorerade senare på en Klas Grinellavhandling med titeln Att sälja världen.

Turismen är världens största näringgren. Inte minst i många fattiga länder. Men varför diskuteras och ifrågasätts turismen så sällan?

Målet med min forskning i ämnet idéhistoria är att granska turismen och dess möjligheter att vara en arena för möten mellan verkliga människor i en jämnlik situation för att därigenom motverka fördomar. De resultat jag kommit till så här långt har tyvärr varit ganska nedslående.Tvärtom har de visat att turismen snarast förstärker fördomar och skapar distans till människor i annorlunda länder. I stället för att se lokalbefolkningen som människor tenderar vi, när vi reser, förvandla dem till estetiska objekt. Varför blir det så?

Få turister reser för att möta människorna i landet de besöker. Vi reser snarare till

2005-07 A 308 PS 2
En stolt kvinna som spelade teater för fotografen på Madagaskar. Foto CJ

sevärdheter och upplevelser av det annorlunda. Människor är blott intressanta i den mån de bär folkdräkt, myllrar på cyklar, kröker rygg i risfält eller på annat sätt avviker från det vi ser som normalt, modernt beteende här hemma. Resebranchens reklam låter människorna vid resans mål endast medverka som exotiskt blickfång. En vardagsmedborgare får aldrig plats bland katalogens bilder. Över lag får inget vardagligt plats. Som turister söker vi det exceptionella i alla dess former. Kanske är detta ett av turismens stora problem: Att turisten är på semester från just – det vardagliga! Semestern framstår som vår tids karneval, som ett avbrott från vardagens normer, som annars garanterar den vardagliga ordningen.

Eftersom turismen lever av att ge upplevelser av det annorlunda används vedertagna föreställningar om folkslag och nationalkaraktärer för att framhäva det exotiska hos resmålet. I detta sökande efter platsens olikhet från det vardagliga inser man inte själv att man genom att välja ut vissa särskiljande drag själv skapar de annorlunda människor som man vill möta på sin resa.

Våra drömmar om annorlunda länder har ofta med vår saknad efter enkelhet och ursprunglighet än med det verkliga landet att göra. Vår västerländska kultur är fylld av rasistiska föreställningar om andra folk, som vi får oss till livs i Buffalo Bill, Nordisk Familjebok och många fler sammanhang än vi kanske anar. Dessa föreställningar återanvänds och förstärks av turistindustrin.

Världen är inte kuliss för våra identitetsskapande äventyr, det är en plats där likvärdiga människor bor. Det måste vi ta mycket större hänsyn till om vi skall kunna resa med ett gott samvete.

Vägen till Indien

Känner mig lite lycklig.

Nu hoppas jag bara du vill läsa.

Till och från har jag hållit på i över ett år.

Vägen till Indien är berättelsen om en händelserik resa när jag 1969 liftade till Indien, kom till Kolkata, Ganges delta och gjorde sin första långa vandring i Nepal.

När jag 2015 städade ur mitt kontor hittade jag dagböckerna från min första resa. SjälvCJ 15 hade jag aldrig öppnat dem. Och ingen annan hade läst dem. Du blir den första som får läsa.
Ruggiga äventyr, helt osannolika möten, men viktigast blev förståelsen för människors olika livsvillkor. Här föddes tankarna kring den sköna konsten att resa och vad man själv bör tänka på som god resenär.

CJ 1

Christian Jutvik (f 1947) var 21 år när han liftade till Indien 1969. Tio år senare startade jag resebyrån Läs och Res som jag drev fram till 2015.
Grunden fanns i 1970-talets idealism. Jag ville skapa ett bättre, ett seriöst alternativ till den ytliga resebranschen och till massturismen.

 

 

Så här får du boken:

”Vägen till Indien – och den sköna konsten att lifta”

130 kr inkl porto + bokmärke i papyrus. – Beställ av mig:  christianjutvik@hotmail.com

188 kr inkl porto på Adlibris

45 kr ca som e-bok

009
Papyrus förstås!

 

 

 

 

 

 

 

Betala med Swish eller överför till mitt bankkonto

CJ 1969Christian Jutvik

mobil: 076 94 33 8 11 (hit betalar du med Swish)

mail: christianjutvik@hotmail.com

 

Min bok har kommit!

Känner mig lite lycklig.  😁

Nu hoppas jag bara du vill läsa. 😉

Till och från har jag hållit på i över ett år. Samtidigt skriver jag på nästa bok som handlar om allt som hände med Läs och Res under de 37 år jag höll på. Där finns också resenärernas berättelser om sina resor. Och reseledarnas. Tänkvärda, tokroliga berättelser.

Vägen till Indien är berättelsen om en händelserik resa när författaren 1969 liftade till Indien, kom till Kolkata, Ganges delta och gjorde sin första långa vandring i Nepal.
När han 2015 städade ur sitt kontor hittade han dagböckerna från sin första resa. SjälvCJ 15 hade han aldrig öppnat dem. Och ingen annan har läst dem. Du blir den första som får läsa.
Ruggiga äventyr, helt osannolika möten, men viktigast blev förståelsen för människors olika livsvillkor. Här föddes tankarna kring den sköna konsten att resa och vad man själv bör tänka på som god resenär.

CJ 1

Christian Jutvik (f 1947) var 21 år när han liftade till Indien 1969. Tio år senare startade han resebyrån Läs och Res som han drev fram till 2015.
Grunden fanns i 1970-talets idealism. Han ville skapa ett bättre, ett seriöst alternativ till den ytliga resebranschen och till massturismen.

 

 

Så här får du boken:

”Vägen till Indien – och den sköna konsten att lifta”

136 kr (med porto 155 kr)  – Adlibris

130 kr inklusive porto. – Beställ av mig på mail eller på telefon *

90 kr  – Hämta hos mig på Skyttevägen 25 i Saltsjöbaden *

90 kr – Hämta hos Läs & Res på Lundagatan 27 på Södermalm i Stockholm *

45 kr ca som e-bok

009
Papyrus förstås!

 

* jag lägger i ett bokmärke

 

 

 

 

 

 

 

Betala med Swish eller kontant eller överför till mitt konto hos SHB 6101-723 270 228

CJ 1969Christian Jutvik

mobil: 076 94 33 8 11 (hit betalar du med Swish)

mail: christianjutvik@hotmail.com