Tåget skulle anlända Kiev 07.20

*Maidan med Hotel Ukraine i bakgrunden, där vi förstås bodde*

Söndag 5.5. Tåget skulle vara framme i Kiev 07.20. Då var vi också där. Punktligt, liksom alla tåg tidigare. Förutom pendeltåget till Nynäshamn.

Hur sannolikt var det här mötet?

Frukost på hotellet. Där dyker gamla vänner upp. Per-Olov Karlsson (Perres matpåsar i Kharkiv), som vi besökte under förra resan och Alen Stefanac, som driver Ukrainahjälpen i Väst. Perre befinner sig normalt i Kharkiv, Allen i Frillesås i Halland. Fantastiska människor som gör fantastiska insatser för Ukraina. Kolla in dem på FB! Vi visste vi kunde träffas, men rena slumpen att vi var på samma plats i samma stund.

Kiev eller Kyiv

Ira, vår utomordentliga reseledare läser den här bloggen, tillsammans med ytterligare cirka 250 följare. Men nu är hon inte glad;

– It is spellt Kyiv! Kiev is Russian and we have changed the name!

– Ja men.., ”Kiev” är svensk etablerad stavning. Vi skriver t ex Frankrike, men fransmännen kallar sitt land något annorlunda. Då bör jag ju skriva ”Kiev”?

– No, that´s wrong, you have to change! Och nu glödde hennes ögon. Jag beslöt att genast ändra!

Det är ju påsk!

Påsk firas stort inom den ortodoxt kristna världen. Påskdagen är den stora dagen och jag lägger om programmet. Vi åker till Kyivs ”Skansen”, ett utbrett, kuperat, beskogat område med grupper av byggnader som representerar alla delar av landet. Massor med folk som firar med musik och dans. Här finns bodar som serverar underbar mat och allsköns specialiteter. Öl och kvaz. Det var bara att hoppa in i dansen! Fick också med oss de annars så upptagna vännerna Alen, Axel och Perre.

**Ira och Eric, Sveriges bäste fransman**

Människor kom fram till oss och lämnade påskkakor, önskade Glad Påsk och tackade oss för att vi kommit till Ukraina. Flera gånger hände det.

Drönare och stadsvandring

Måndag 6.5. Vi besöker organisationen Glory Ukraine. Det är ett gäng jurister, elektronikingenjörer och filmskapare som gått samman för att ge kriget större uppmärksamhet i Väst. De har gjort Den berömda filmen Follow me, som fått pris som bästa dokumentär vid någon av de stora festivalerna. Ligger på Youtube. Nu har de gjort en ny We were recruits, som de säger är är ännu bättre. Kommer snart på Youtube.

På eftermiddagen vandrade vi runt i staden.

Tunnelbana tillbaka från stationen Arsenal till Hotel Ukraine. Världens djupaste liggande tunnelbana. Jag tog tid, drygt fyra minuter att åka ner med rulltrappan. Vid Majdan pågick en ceremoni för en stupad soldat. På kvällen gick tåget tillbaka mot Polen.

7-8 maj. Vi är på väg hem. Det tar 42 timmar från Kyiv till Nynäshamn. Lätt och bekvämt.

På tolv dagar har vi fått uppleva mycket. Resan har varit intensiv och på så sätt krävande. Men ingen av oss kände vid något tillfälle rädsla. Kanske var det lite svårt att förstå att det här är ett land i krig, även om vi såg dess spår.

Förstår hur viktigt det är att ha kvar någon slags normalitet. Måste ha den balansen för att orka i längden.

-Det här var den bästa resa jag någonsin gjort!

Så sade Ann-Christine spontant. Tror alla sade något liknande. Själv håller jag kanske med.

Nu är jag inställd på att göra en ny resa i oktober. Ge mig din mejl-adress, så skickar jag information.

På stranden i Odessa

Det här är också en bild av från Ukraina. Filmat av Iryna Prokopyshin 2.5

Mykolaiv, sönderbombade byar

Fredag 3.5. Från Odessa kom vi med buss till Mykolaiv. På höger sida blänker havet i solen, på vänster ligger enorma nyplöjda fält. Inte mycket syns av den ursprungliga stäppen. Staden hade före kriget en dryg halvmiljon innevånare. Som Göteborg. Vi har bokat på ett centralt, relativt enkelt hotell. Stadens lyxhotell vid flodstranden bombade ryssarna för fem dagar sedan. Även i dag gick flyglarmen flera gånger. Lite ruggigt med tanke på att vi nu bara är 80 km från fronten, men vi ser och hör inget. Martha säger:

Nu har vi fått en mer avspänd inställning till flyglarmen

Mykolaiv attackerades redan under de första dagarna i februari 2022. Vi träffade Oleksy som berättar:

Fallskärmstrupper hade landat i norr. Inne i staden väntade vi att de skulle komma med pansar från öster. Vi satt på vindarna längs de större gatorna och fyllde flaskor med bensin. Tack och lov lyckade armén stoppa ryssarna in de nådde de centrala delarna. Byarna i öster blev ockuperade i ett halvt år. Därifrån sköt de med artilleri under de första månaderna. Varje natt mellan 02.00 och 04.00 satt vi i skyddsrum.

Oleksy har startat organisationen BAD. Låter inte så bra på engelska, men förhoppningsvis något bättre på ukrainska. Första dagen tog han familjen till centrala Ukraina, därefter hjälpte han, vänner och hans anställda i textilfabriken till med att skaffa mat till soldater och flyktingar som kom från de ockuperade byarna öster om staden. Hans familj är tillbaka sedan ett år.

Oleksy tar oss runt i staden. Först till distrikts administrationens byggnad.

Här dog 37 människor. Jag känner igen bilden från svensk TV. Kanske var fjärde hus är skadat eller raserat. Nu Har Oleksy dragit igång textilfabriken och syr kläder till soldater. Han påpekar att det viktigaste är att ordna arbete till alla flyktingar. Att leva på bistånd gör varje människa bekväm. Folk blir lata! Förlorar motivationen.

Vågor av terror

Vågor av terror har rullat över Mykolaiv. Här var striderna hårda mellan de vita och bolsjevikerna under revolutionen. År 1919 sköt bolsjevikerna 113 motståndsmän mot den här husväggen. Under åren 1933-34 dog 3,5 – 5 miljoner människor i landet av den av Stalin framtvingade svälten, kallad Holodomor. Sedan kom andra världskriget där kommunister och nazister först var allierade, därefter fiender. Krigsfronten rullade fram och tillbaka över samma byar, samma människor. Stalin har ansvaret för fler människors död än Hitler, har jag läst mig till. Fast Mao var allra värst.

Nu är ryssarna här igen.

Minor är ett helvete

Peter är med på resan. Han är ukrainare, fast bosatt i Sverige sedan flera år och har ett svenskt pass. Men släktingarna är kvar i Ukraina. Nu får han chansen att träffa sin systerson. Vlad 29 år utbildar minröjare och talar utmärkt engelska.

When I saw what happened, I wanted to use my intelligence

Det är svårt och farligt att röja minor. Vlad säger att de hittar kanske bara 50% av personminorna. Dessutom att ryssarna världsbäst på minor. En del är tekniskt sofistikerade. Man kan desarmera dem, men senare ändå utlösas av kroppsvärme eller rörelse. En gång sprängdes en bil som transporterade en mängd desarmerade minor. Han tror att ca 500 civila har dödats av minor. 35 minröjare har dödats och fler lemlästats.

Hela Vlads familj är engagerad i kriget. Mamma är combat nurse, pappa är kirurg och lillebror lägger ut minor för ukrainska armén. Själv tycker han sig vara expert på att återanvända ryska minor. Hans bror har fått en del av dem.

Det här kriget är inte bara granater och bomber. Det är också hjärnornas kamp och pengars makt.

Ockuperade områden

lördag 4.5. I dag tar oss Oleksy ut till byar som ockuperades av ryssarna i två veckor. Byn Shevchenkove ligger bara 40 km från fronten i där den är i dag, nära staden Kherson. Vi står utanför det delvis förstörda kulturhuset. Olga 67 leder sin cykel, kommer fram till oss och säger genom tolk;

Mitt hus träffades, men jag bad aldrig om hjälp eftersom min granne drabbades mycket värre. Jag hade en ko som jag sålde. Nu har jag min pension på 1050 kronor i månaden.

Huset träffades av en flygbomb. Mannen som bodde där överlevde och har nu fått ett nytt litet hus med hjälp från den lokala kyrkan. Huset har ett rum och kök och elektricitet, men inte vatten. Själv betalade han 2500 kronor.

Vidare till byn Lych. Svetlana 38 år har blivit byns informella ledare och är chef för återuppbyggnadsarbetet. På min fråga säger hon att ryssarna inte begick övergrepp eller plundrade i hennes by. Däremot hade ställt upp artilleriet nära byn vilket gjorde det svårt för ukrainarna att återta området.

Vi hade flytt när ryssarna kom, men 38 män stannade för att försvara byn. De lyckades förstöra en pansarbil med ett granatgevär de stulit från ryssarna. De tog 19 sådana och sköt tre ryssar. Efter två månader kunde vi återvända. Vi hörde när missilerna kom. Min hund hörde dem först, varnade oss genom att springa ner i källaren. Barnen stod på taken, ropade till oss och vi meddelade militären. På natten patrullerade våra pensionärer.

Vi gick in i den nästan helt förstörda skolan. Ett klassrum var helt orört efter sista skoldagen 24.2 2022. Såg ut som det varit en fin skola med höga ambitioner. Där fanns en bild av Karlsson på taket, en välkänd figur i Ukraina.

Nu har vi det bra, säger Svetlana. Barnen går i skolan, vi har både vatten och elektricitet. Butiken öppnade igen en månad efter att ryssarna jagats ut. Posthuset förstördes helt, men nu fungerar det bra med en bil som kommer hit en timme om dagen.

Cheburek till lunch

I dag gick tiden ovanligt fort. På vägen tillbaka mot Mykolaiv stannade vi för en snabb lunch. Cheburek är en frasig pirog med innehåll av antingen kött eller ost.

En krossad by

Det var här Ukraina stoppade anfallet mot Mykolaiv. I byn Posad-Pokrovske. Tidigare en liten by med hus och trädgårdar längs en eller två gator. Nu var i stort sett alla hus sprängda av retirerande ryssar eller av granater. Högarna med granathylsor förklarar historien. Ett stort återuppbyggnads projekt har kommit igång genom National Agency for Restoration. En del nya hus är klara, men verksamheten står nu still i väntan på mer pengar.

På kvällen såg vi tillverkningen av textilier för armén som bedrevs av volontärorganisationen BAD. Oleksy visade stolt upp deras fleece-tröja. Fräck som jag kan vara, bad jag att få köpa en. Tillverkningskostnaden var 280 kronor. Hittills har de kunnat hålla uppe produktionen med hjälp av donationer. Jag har frågat många gånger; det verkar som de flesta ukrainska företag lämnar donationer. Familjer, åtminstone i medelklassen, brukar lämna 10-15% av inkomsten.

På kvällen gick tåget till Kiev. Sov gott på en en utmärkt underbädd.

L´viv, Odessa

30.4. Resan går fort, har själv lite svårt att hänga med. Men nu befinner vi oss i alla fall i L´viv. I går gjorde vi en lång promenad genom den vackra staden. I förra bloggen glömde jag för övrigt att presentera vår reseledare Iryna Prokopyshyn, 27 år, studerande och sambo med man och hund i L´viv. Kallas Ira.

Hon är förstås med när vi gör vårt första besök hos en volontärorganisation, Volunteering and Protection Centre Center, den största organisationen, åtminstone i västra Ukraina. Vi går in i en enorm lagerlokal fylld med humanitär hjälp från Västeuropa och västra Ukraina. Möts av en av ledarna Iryna Orshak som talar utmärkt engelska. Jag känner minst fyra Irina, bra att chansa med när man glömt namnet.

Den här organisationen besökte vi även i oktober 2023. Skickade dem hälften av överskottet från den resan, 12000 kr. Nu kunde jag överlämna kontanter. Pengar är alltid den bästa gåvan, då kan de köpa just vad som för tillfället behövs av både humanitärt bistånd och utrustning för soldater vid fronten.

Iryna säger…

I början, månaderna efter den ryska attacken i februari, kom det 20 lastbilar med hjälpsändningar om dagen. Nu kanske två. I början kunde vi inte ta emot alla som ville hjälpa till, nu är det inte så många som kommer. Liksom i Sverige tröttnar man. Det är svårt att hålla ut i längden, svårt bibehålla engagemanget.

Besök vid ett lokalt bibliotek i utkanten av L´viv. Förutom att låna ut böcker så deltar de i biståndsarbetet. Flätar kamouflagenät. Materialet är täckduk från jordbruket. Alltså, bönderna har gått över till kamouflagefärgad täckduk, som sedan återanvänds av armén. Inte bara att ukrainarna arbetar hårt, de är också synnerligen uppfinningsrika.

*Curt Sörmark prövar på att väva kamouflagenät*

En soldat dundrar in på biblioteket. Han heter Yevhen och har slagits vid Bahmuth och Zaporizjzja. Tre gånger har han blivit skadad och är nu på rehabilitering.

Skall du tillbaka till fronten? Vill du..?

Naturligtvis!
Om vi kollapsar – då dör Europa!

I två minibussar gör vi ett kort besök vid Memorial, kyrkogården. Här vilar hjältarna från andra världskriget, kommunismens offer och framför allt de män från Lviv som inte kom tillbaka från striderna efter Rysslands senaste anfall. Lunchen blev sen, den fick för min del dubblera som middag.

Förra bloggen gick lite väl snabbt. Iväg till stationen för att ta tåget mot Odessa. Där hade jag också stämt möte med Elin Jönsson som rapporterar från Ukraina för SvT nästan varje dag. Försenad kom hon springande och hann inte filma den planerade intervjun. Otur, jag hade sett fram mot den. Elin skulle med ett annat tåg som gick tidigare än vårt. Av någon, lite udda anledning, kom hon i sällskap med sin korrespondent-kollega Elin Mendel, som normalt rapporterar från Indien.

Jag hade lyckats boka underbäddar i sovvagnen. Bekvämare för oss gamlingar över 70, tänkte jag. Vad jag inte förutsett blev den lyckade mixen med ukrainare. En del talade lite engelska och några av oss somnade sent. Själv hittade jag en söt flicka som tyckte jag hade en snygg T-shirt.

Onsdag 1.5. Förste maj, en rysk högtidsdag. Det förväntas att Putin vill fira med fyrverkerier över Ukraina. Det gjorde han. I Odessa på kvällen.

Trådbuss till Palais Royal. Centralt beläget invid det vackra operahuset. Från något fönster gick det nog att se Svarta havet. Namnet på hotellet avspeglar inte alltid den standard som erbjuds. När jag arrangerar resor vill jag ha enkla hotell till lågt pris. Lyx och onödigheter skyr jag. Det här hotellet passade mig, det var bra, men alls inte något kungligt palats. För ett rum betalade jag 320 kronor.

Vi vandrade genom staden som länge varit centrum för handel i den här delen av världen. Här bodde ottomanska turkar, tartarer, greker, judar, armenier och förrymda ryska slavar. Före andra världskriget utgjorde judar 30% av befolkningen. Guiden Misha tog oss genom parker och långa boulevarder med blommande akacia-träd.

Under andra världskriget ockuperades Odessa av rumänerna. Fascister allierade med tyskarna, men mindre brutala i jämförelse. Staden undgick också den massiva förstörelse som drabbade många andra städer i Ukraina. Därav epitetet ”City of luck”. Nu under senaste kriget flydde många ukrainare till Rumänien där de enligt Misha fick ett varmt mottagande. Tiden slätar ut etniskt grundade känslor och historiska övergrepp.

Grekisk-katolska Transfiguration Cathedral raserades av sovjeterna, byggdes upp och bombades senast för ett halvår sedan. Nu bygger man upp igen.

Pansarkryssaren Potemkin är en sovjetisk stumfilm från 1925. Scenen när en kvinna skjuts och hennes barnvagn sakta rullar ner för den långa trappan, Potemkintrappan. Det blev många bilder, men tror ingen av oss gick ner hela den långa, breda trappan. En muskelbyggare sprang upp för att imponera på in flickvän.

Katakomberna i Odessa är inte som i Rom. Inte begravningsplatser, de är gruvgångar där man bröt den kalksten som byggt staden. Långa system av trånga gångar. som inte hänger ihop. Den längsta är 900 kilometer (niohundra) lång. Vår vandring 25 meter under marken var nog bara ett par kilometer. Osannolika historier om människors slit under ett par hundra år.

Inte heller i dag finns tid och plats för att äta middag, men grabbarna gick ut för att ta en öl. På kvällen hade jag tänkt att skriva på den här bloggen. Men inte – två larm!

Air alert! ”Go to shelter, don´nt let your overconfidence betray you”

Ner i källaren, inte ta hissen! Där satt vi någon timme i hotellpersonalens omklädningsrum innan ”Air-alert is over” och vi kunde ta hissen upp till rummen. I säng efter midnatt.

Torsdag 2.5. Två missiler hade träffat under natten. Ingen död, men 13 skadade. Själv såg och hörde jag ingenting. I Kharkiv träffades en sporthall och åtta barn skadades. Brutaliteten, den rena ondskan i Rysslands anfall känns närmare.

Vi besöker organisationen On the Wave. Egentligen en stor affär för friluftsartiklar. Vid anfallet 2022 lämnade man allt till militären och lokalen blev flyktingförläggning. Nu är det butik igen. I stället utvecklar de nu en fjärrstyrd vagn som skall hämta skadade vid fronten till säkerhet. Försedd med två boggier tar den sig fram genom svår terräng. Snart kan den masstillverkas. Kreativa och uppfinningsrika, tänker jag igen.

Lunch vid två-tiden. Men då gick skrek alarmet i telefonen igen. I en timme satt vi i en stormarknad i källarplanet. Sedan blev det lunch! Imponerad av mina medresenärers tålmodighet och flexibilitet.

Tech Guys är en volontärorganisation bemannad med unga datanördar. De har skapat en mjukvara där alla som har en telefon kan rapportera inkommande missiler och drönare i realtid. Man tar en bild med telefonen och positionen skickas till militären som skjuter ner projektilen. De har fått 2,5 miljoner rapporter under två år från över en halv miljon olika rapportörer. Det fungerar, alltså. Där kommer mina tankar om kreativitet och energiskhet, igen!

I morgon reser vi med buss till Mykolaiv. Sista chansen till ett efterlängtat dopp i Svarta havet. 17 grader sa Boel som njöt av det ganska salta havet. Efteråt lokalt rött, vitt och granatäppelvin på stranden Till detta torkad bläckfisk. Väl förtjänat!

Genom Polen

Först lite reklam

Resan går fort. Alltför fort för att hinna med att skriv och pyssla med bilder. Enligt plan går vi snart på tåget till Odessa efter knappt två dagar i L´viv.

Från Nynäshamn reste vi med Polferries. Märker inte ens när båten började röra på sig. Sitter i Pianobaren med de andra 14 deltagarna på väg mot Ukraina. Många ölglas på borden. En äldre kvinna spelar smäktande melodier medan solen sänker sig i skärgården. Det är nästan bara vi och polska lastbilschaufförer. Lugnt och fint, känns som vi redan ankommit Polen. Rederiet överraskar med att bjuda på middagsbuffé. Stor skillnad mot Viking Line.

”Mr Jutvik? Det är taxichauffören som lämnar över alla tågbiljetter för Polen och vi hoppar in ni några bilar. I god tid står vi på perrongen och väntar på expresståget till Krakow i södra delen av landet. Sommaren har kommit, det är 22 grader och vi susar fram genom ett böljande landskap i över 200 km i timmen. Blommande rapsfält avbrutna av ljusgröna lövskogar. Riktiga skogar, inte plantager som hemma.

Tåget är fullt, men det är lugnt och tyst och riktig biljett kontroll. I restaurangvagnen väljer vi i en lång meny där maten lagas på plats. Sex timmar till Krakow går bokstavligt fort. Tåget anländer i tid, så vi har gott om tid till tåget till gränsstaden Przemysl. Polacker är hyggliga och hjälpsamma, det enda jag har emot dem är deras hopplöst svårstavade ortsnamn. Hotel Europejski ligger bekvämt 200 meter från järnvägsstationen. Vi lyckas passera en rejält sur receptionist. Ett enkelrum saknades, men det löste sig genom att Hasse och Britta (fingerat) kamperade ihop.

Mot öster!

Likt Karl XII skall vi mot öster. På måndag morgon står vi i den långa kön för att gå på det ukrainska tåget till L´viv. Mest ukrainska kvinnor som ska hem på besök. Många barn. Några västerländska män med allvarliga miner, diplomater, militära rådgivare med hemliga uppdrag. Alla besökare till Kiev måste resa med det här tåget.

Passkontroll på tåget. Narkotikasniffande cockerpsaniels. Landskapet förändras inte mycket när tåget passerar gränsen. På perrongen möter Irina (Rina) strålande glad. Ung, söt och mycket energisk. Det dröjer inte länge innan vi alla sitter på spårvagnen till vårt hotell med det lockande namnet Plazma.

Världens vackraste stad – L´viv

Detta förklarade kvinna för mig på tåget. Att hon vuxit upp där själv hade kanske lite med saken att göra, men i alla fall! Hela eftermiddagen vandrade vi runt under ledning av en 19-årig arkitektstudent som försökte förklara olika byggnadsstilar och historiens svängningar. Under de senaste 300 åren har staden tillhört åtta olika länder och haft många olika namn. Gränserna har vandrat fram och tillbaka.

It would be better if there had been no war, and my dadsdy would not have died then. Vi är rejält trötta på kvällen. I morgon, på tisdag väntar besök hos en av landets största hjälporganisationer. Nu skriver Elin Jönsson, reporter på SvT, att hon vill träffas oss på stationen nästa kväll, innan vi reser söderut till Odessa. Och i denna stund måste jag nu skynda dit.

En vecka kvar

På lördag 27 april

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är ukraina-hela-resan.png

Då är vi färjan till Polen. Hade planerat för 12 deltagare på studieresan till Ukraina. Vi blev 15. En dag på tåg genom Polen. På måndag morgon är vi i L´viv. Sedan reser vi vidare till Odessa, Mykolaiv och Kiev och är tillbaka i Nynäshamn 8 maj. Möten med 6 lokala hjälporganisationer är inplanerade. Syftet är att se och lära om det ukrainska samhället, i synnerhet vanliga människors kamp mot det ryska anfallet. Att förra resan i oktober gav 170 000 kr netto till Ukraina blev en glad bieffekt. Här den ambitiösa resplanen:

Resplan april 2024-CJ-ZBOOK.docx

Du kan följa oss på min blogg:

Projekt Läs & Res – Hur jag missade tåget – men ändå hann med (christianjutvik.blog)

Skrolla ner på sidan, klicka på ”Prenumerera”. Skriv in din mejl-adress och du får ett mejl när jag skrivit något.

Donera pengar?

Jag ser det så här: Att kunna donera pengar direkt till en lokal ukrainsk biståndsorganisation – det är en förmån! Att lägga pengarna direkt i handen på människor (och du antagligen gillar och respekterar) och möter i en grupp – ger trygghet i givandet! Att ge till en biståndsorganisation i Sverige är förstås bra, men mindre personligt och man har sämre koll på hur pengarna används. Jag kommer själv lämna donationer på plats.

Nu vill jag också ge dig chansen att lämna pengar direkt till en lokal organisation. De här organisationerna besöker vi:

1. Centre for Volunteering and Protection. L´viv. Hjälp till internflyktingar, humanitärt bistånd till civila nära fronten. (20+) Facebook
2. Military equipment and clothes factory. Odessa. Skyddsutrustning och medicin till armén, internflyktingar.Волонтерський центр ”На хвилі” – Офіційний сайт волонтерського об’єднання ”На хвилі” (onthewave.com.ua)
3. Peoples Project. Odessa och Mykolaiv. Drönare till armén. De tar hand om oss i Odessa och Mykolaiv. https://www.peoplesproject.com/ https://www.facebook.com/Narodnyi.Proekt
4. Come back alive. Kiev. Tekniskt stöd till armén och rehabilitering av skadade soldater. Come Back Alive Foundation – Charity Organization (savelife.in.ua)

5. UA Postkards. Kiev. Säljer vykort med ikoniska motiv. Vinsten till tourniquets, första hjälpen-kit, etc till försvaret. #StandWithUkraine – UA-vykort (uapostcards.org) Här kan du själv gå in och handla!
6. Glory UA Charity Fund. Kiev. Finansierar drönare och högteknologiskt stöd till militären. https://glory.foundation/en/about-us/ Har gjort den häpnadsväckande videon ”Follow me” (150) SHOCKING DOCUMENTARY FILM «FOLLOW ME” On the military rescue operation in Ukraine 2023 YouTub

Gör så här!

Swisha det belopp du vill donera till mig, Christian Jutvik 076 94 33 8 11. Skicka pengar nu, eller när vi är i Ukraina. Vill du ge till en särskild organisation, ange numret ovan. Om jag får din mejl-adress skickar jag dig en bild från överlämnandet när jag är åter i Sverige. Under resan kan du nå mig på What`s App (numret ovan).

Hälsar Christian

Christian Jutvik, Skyttevägen 25, 133 36 Saltsjöbaden 076 94 33 8 11