Långt bort i Ryssland

Varför Ryssland igen?

Landet fascinerar mig. Så nära och ändå så långt bort. Människorna är samma som vi, men med en helt annan historia och helt andra erfarenheter av livet. Slaveri under tsaren, slaveri under kommunismen och helt alienerade under Putin. I dag är folk inte rädda, men allt är osäkert och svårförutsägbart. Ingen litar på media.

Jag reste i två veckor med sambo Boel, två utvalda vänner och en rysk familj med tre barn vi nyligen lärt känna. Vi skulle till Kenozero nationalpark. Ingen resplan, bara bokade platser på tåg till en plats ingen av oss kände till. Allt skulle fixas på plats. Och med ett sådant upplägg blev det naturligtvis en strålande resa.

3:e klassIMG_0686

Ryska tåg är utmärkta. Manglade lakan, städning flera gånger om dagen och en ångande samovar där det bjöds på te 24 timmar. Klockan 22 släcks belysningen och det var bara dunkandet från järnvägsskarvar som hördes. Alkohol var förbjudet, det var bara någon som smusslade lite (jag). ”Första klassens resa i tredje klass”, sa Boel.

Slutat flyga

IMG_0002
Här var det nog fotografen som vinglade

Det är lätt att låta bli flyget när resmålet ligger nära. Viking Line till Helsingfors och direkt med tåg till S:t Petersburg går på 24 timmar. ”Tax-free” står det på båten. Det är nog sant, men snuset var billigare på Willys än på båten som lever på sin skattebefriade sprit. Hytterna däremot var billiga, 500 kr för en 4-bäddshytt T o R. Fast då låg vi på ”ankardäck” under alla bilar. Men sjöutsikt hade vi!

Vandrade mellan övergivna byar

I fyra dagar gick vi i nationalparken. Beklämmande se byar som övergavs när Sovjet föll 1991 och kolchoserna stängde. De som odlat marken hade varken rätt till marken eller maskinerna. Alla flydde till större samhällen. De som hade kontakter lyckades ta sig till Moskva eller S:t Petersburg. Nu växer åkrarna igen, skogen känns som urskog och taken faller in på de gamla vackra stockhusen.IMG_0440 Vi kom till helt övergivna byar och till andra där några gamlingar bodde kvar, några hus var nödtorftigt rustade som sommarstugor (datchor). Vackert var det, men det var nog betydligt vackrare förr när bygden var befolkad.

Vi kunde njuta av stigar genom skog som inte rörts på många år och över den sorts blomsterängar som i dag är sällsynta hemma. Det blev bad i sjöarna vi passerade på stigen längs den ås som var vattendelaren mellan Östersjön och Vita Havet.IMG_0348

För mig personligen var det härligt att lite överallt längs de guppiga grusvägarna få se min IMG_0111 PSfavoritblomma jättebjörnlokan i stora bestånd. I Sverige hatad, fruktad och förföljd. Den kallas på oklara grunder för ”invasiv”, vilket innebär att alla medel är tillåtna för att utrota den ståtliga växten. Vad som verkligen är ”invasivt”, åtminstone här i Saltsjöbaden är tujan. Överallt planteras den trista växten längs tomtgränserna. Den vill jag gärna utrota!

En tavlaIMG_0195

Vill man sätta upp en bild på väggen så kan man rama den redan i bilden. Smart och billigt.

Fönster jag sågIMG_0306

Jag fäster mig gärna vid vissa motiv. Förr var det oxar och bufflar i arbete. Nu i Ryssland fönster och människor jag mötte. Överallt i Ryssland hittar man konstfärdigt IMG_0604utformade snickerier i fönsterfoder och takskägg. Och i fönstren finns ofta något vackert som blir som ett stilleben.

 

F1000049

 

Människor jag mötte

Inte mötte vi mycket folk ute i skogen eller de mestadels övergivna byarna. Men några förstås. Här presenterar jag tre stycken som jag fick lite kontakt med.

IMG_0663
Ivan Alexandrovich, chef för nationalparken. Såg ut som jag vill tänka mig en rysk björn. Namnet motsvarar ”Kalle Karlsson” i Sverige. Pratade med honom en timme.
IMG_0629
En ovanligt varm dag satt hon vid vedtraven. Sa inget, men ögonen såg undrande ut. Vem – var jag?
IMG_0255
Vasiliy, han som skulle ro oss över sjön. Men vi ville ro själva. Han visade oss den av norrmän restaurerade kvarnen och talade utmärkt engelska

IMG_0287
Gubbe skuren i trä. Ryssarna excellerar i träskulpturer

Inga björnbärIMG_0365

Däremot hejdades vår gång hela tiden av rika hallonbuskar. Samtidigt var det just hallonen som gav barnen raster och motiverade dem att fortsätta gå. Även här var det ett dåligt blåbärsår, men smaken på det vi hittade var något annat än Willys vattniga amerikanska s k blåbär.

IMG_0323Björn fanns det däremot gott om. Vi såg spår ett flertal gånger och jag blev lovad att få se björn om jag kom tillbaka nästa år. Kanske ska jag göra det. Nationalparkens förvaltning har odlat upp åkrar med havre och jordärtskockor för att ge mat till björnar och harar. Endast lokalbefolkningen får jaga i parken (älg, mård och varg), men antalet jägare minskar och vargen är ett problem genom att det finns för lite älg och vargen går in i byarna och tar hundar för att hitta mat. Däremot träffade jag ingen som var rädd för varg.

Ryska gästfriheten

Var helst det bodde människor mötte vi den. Vi bjöds på nyfångade småabborrar och hemgjord vodka av turister från Moskva. Vi betalade för maten när vi åt hemma hos någon, men bjöds alltid det bästa och alltid något extra.

IMG_0089
Inbakad gädda

Men Ryssland är ju förskräckligt!

Ja regimen, politiken är det. Och det är huvudsakligen vad som sägs och görs av Kreml, som blir den mediala sanningen i utlandet. Vad jag vill förmedla här är att de ryssar jag mött under både den här resan och flera tidigare har varit påfallande trevliga och hjälpsamma. Frågar du om vägen, så stannar de upp och försöker hjälpa dig trots språkförbistringen. Gästfriheten är redan nämnd.

Välutbildade människor i de stora städerna litar inte på de egna tidningarna och allra minst på statlig TV. Våra vänner och många av deras vänner har inte ens brytt sig om att skaffa TV. ”Inget som skrivs eller sägs på TV är sant”, är deras utgångspunkt. De tittar på BBC på Internet.

Men kriminaliteten? Vem har inte hört talas om den ryska maffian, drogmissbruk och ruggiga islamister? De finns säkert, men något gatuvåld har jag inte kommit i kontakt med. F ö går ryska tonåringar omkring i S:t Petersburgs tunnelbana med telefonen eller plånboken halvt nedstucken i bakfickan. Det gör man knappast på T-centralen i Stockholm.

 

 

Bok-släpps-fest! Inbjudan

Det blev 490 sidor

Jag är en hopplös tidsoptimist. Sedan början av året har jag korrat, gjort layout, fått synpunkter, korrat igen och skrivit till några små historier som andra påmint mig om. Som t ex när jag fick stryk av den farliga maneten utanför Sierra Leone – Portugisisk Örlogsman.

Sierra Leone IMG_0449
Portugese-man-on-war, på engelska

Boken började jag skriva våren 2016 och nu är den äntligen klar efter två provböcker, dvs den har nu gått till tryck i Riga.

I boken skriver jag om allt som hänt sedan 1975. Sidorna har runnit i väg och det var först på slutet jag förvånat och skrämt konstaterade att det blivit en oplanerat tjock bok.

 

Nu har jag inte skrivit allt själv. 90 resenärer har skrivit sina berättelser, dessutom 17 reseledare. Ytterligare en förklaring till bokens omfång är att jag har illustrerat texten med färgbilder på drygt varannan sida. Visserligen dyrare att trycka i färg, men texten blir så mycket roligare och mer begriplig med bra och relevanta bilder.

Fest

Jag berättar om boken och hur det hela gick till. En oberoende recensent får ordet och flera av mina medförfattare finns på plats. De kommer att presenteras liksom konstnären som gjort omslaget. Räkna med att träffa många bekanta från någon resa på  terrasserna under stora träd.

Lördagen 14 september kl 14

Hemma hos mig: Skyttevägen 25, Saltsjöbaden.

Boken kan du då få till självkostnadspris. Ca 150 kr. Du kan också beställa boken hos internetbokhandeln eller i bokhandeln. Och naturligtvis låna på bibliotek.

Buss från Slussen avgår 13.10, 13.30, 13.50 till Saltsjöbanan som tar dig till hållplats Erstaviksbadet. Tågbyte i Igelboda (be medpassagerare om hjälp). Gå 150 m i tågets färdriktning, tag höger vid stor Läs och Res skylt, uppför den branta backen. Hela resan tar 35 minuter, lätt som en plätt!

Lätt att parkera om du åker förbi huset och nedför en backe. Där kan du stå.

Jag och Boel bjuder på ostar, bröd och de yppersta viner. Tomater kan du nog plocka själv från buskarna. Och det är alltid fint väder på Solsidan.

Intill huset finns sjöar för bad och fint naturreservat med markerade leder. Dessutom Grünewald-villan, Leksaksmuséet och restauranger och pizzerior.

Passa på att tillbringa helgen i Saltsjöbaden. Fashionabla Grand Hotel i Saltsjöbaden erbjuder rum för 1500 kr. Blir ni flera som bokar, skall jag se till att ni får rabatt.

Anmälan

Anmäl dig snarast på mail: christianjutvik@hotmail.com. Eller 076 94 33 8 11.

Max 120 personer, eller lite fler.

Skyttevägen

Bokens innehåll:

Därför skrevs den här boken
Därför skriver jag             1
Överlät företaget             2
Vägen till Indien             3
Ett hundra författare             5
Tidigt intresse             5
Idealismens tid             6
Och vad hände se´n då?             7
The Läs och Res story             9
Red or white? 1975-78
Kan du ordna en resa till Nepal?             11
Missat tåg i Hallsberg             14
Hösten 1975 gick första resan till Nepal      Nepal    15
Transithotellet i Moskva var välbevakat           16
Chicken or beef?             17
Billigt hotell i Delhi        Indien   18

Första Nepalresan – då varjag med! Mejt Ahlmark   Indien  Nepal 19
Ankomst Varanasi. Inget bokat!        Indien   20
Kulturchock!        Indien   24
Stölder var ett problem        Indien   25
Missat tåg i Sonpur        Indien   26
Mitt i natten stannade tåget          Indien 27
Calcutta översvämmat   Bengt Bjurström   Indien 28
Buss till Kathmandu   Sten Ahlmark   Nepal 29
Det var då   Kjell Bergqvist  Indien  Nepal  32
What is your price, Sir?   Sten Ahlmark   Nepal 34
Vi ville berätta   Marianne Andersson   36
Biståndskontoret i Dacca          Bangladesh 37

 

Reseledare blev våra värdar 1979-81 
Läs och Res växer fram             41
Röda siffror             43
Första resan för Läs och Res AB   Elisabet Rudhe  Nepal 45
Reseledare blev våra värdar             48
Resa med ett ärende             49
Till Indonesien
Indonesien 49
Marknadsföring och kommunikation            50
Föredrag blev min marknadsföring             51
Från koja till slott 1982-84
Från koja till slott             53
Färöarna och Alaska          Färöarna 55
The Bangladesh connection   Hasan Mansur RL Bangladesh  56
Tigern – en ruggig historia          Bangladesh 60
Vandring på Borneo och värsta olyckan  Stefan Berry  Indonesien 63
Vad gör en svensk ”researrangör”?  1985-87
Äntligen Kina         Kina   67
Vad gör en svensk ”researrangör”?              69
Ibland jobbade jag runt             74
Resan som förändrade mitt liv Gunnie Aalmo    Indien  74
Dear Participant! Ramesh Jangid RL  Indien  76
Kiss & bajs på resan Kristina Bechtold       78
En vecka i Tibet         Tibet   81
Tre veckor i fängelse             85
Resa med sina barn? 1988-89
Resa med sina barn?             87
Vi tänkte inte som andra i klassen             88
Inte så beskyddande pappa             89
Stora Grisen – nu skulle barnen resa        Malaysia 90
Vad är en tropisk regnskog?         Malaysia 93
År 1989 vågade jag anställa             95
1 maj var min första arbetsdag Katarina Ridderberg     96
Rickshor från Calcutta         Indien  98
Java – Bali – Kalimantan Örjan Persson    Indonesien 99
Shermatang, Kathmandu och New York E Olsson & L Sjöberg Nepal 103
I was the ambassador of India 1990-91
Resenärerna blir äldre             105
Tre världsdelar             107
Gulfkriget ett slag mot turistnäringen            107
Ryska resebyrån             108
Specialresor – Sjukvård i Indien         Indien  109
Tredje dagen vågade kvinnorna komma Gunnie Aalmo Indien  111
I was the Ambassador of India Era Meyappan RL   Indien  113
Att bli väckt av en tiger Ellika Nyqvist     Bangladesh 117
The travel schizophrenia Hua Tie Zheng RL   Kina   118
Familjen i Malaysia Gun Skärbäck    Malaysia 120
Det stora språnget 1992-94
Mariatorget – det stora språnget             125
Kontakt med kunder             127
En upprörd man ställde frågan             127
Letade reseledare i Bhuj         Indien  128
Living legend Hasmukh Gor RL   Indien  131
I kanot tillsammans med punaner Katarina Ridderberg Indonesien 133
Läs och Res passar inte alla Jörgen Wide        135
Katastrof i Söderhavet         Salomonöarna 136
Bilder blir en dagbok             137
Barnen lär sig mer under en dag i Nepal än under en dag i skolbänken 139
Welcome to my exotic country Shekhar Dangol RL  Nepal   140
Reiseminner Kari Glomsaas        146
I started as a helper in 1990 Politarius RL    Indonesien 147
Den osannolika sannolikheten         Indien  152
Följ med till Ural! 1995-97
Föreläsningar varje vecka             155
Ett riktigt bibliotek             158
Böcker, kartor och flygbiljetter             158
Salomonöarna igen         Salomonöarna 159
Hemsida och mejl             159
Vandra med Rabari          Indien 160
Komi-republiken i norra Ryssland          Ryssland 161
Naturligtvis blev det en resa. Eller, två helt olika     Ryssland 164
I Ust-Unja tar vägen slut Eva Sunesson     Ryssland 166
Tiggarna, indisk dagbok Clas Rosvall     Indien 169
Vi drömde om Borneo Ingrid Lagerlöf     Indonesien 170
Min dagbok från Ecuador Örjan Andersson     Ecuador 174
En fantastisk resa, inget blev som planerat  Anita Annas  Indien 179
Oföränderlighet utarmar själen Sture Boström        183
Afghanistan 10.9 2001 1998-00
Nytt millennium              187
Afghanistan 10.9 2001          Afghanistan 188
En resa till Tanzania blir till   Carl-Olov Cederblad RL Tanzania 192
Upplevelser och insikter av resande   Leif Delén        195
En wokad tomat i Kunming   Gunilla Löfgren     Kina  196
De som bor vid resans mål   Klas Grinell        197
Lyckan är att finna släktingar i Nepal   Marianne Bial    Nepal 199
People of Kwaio were happy to receive you
Ronnie Butala RL   Salomonöarna 200
Vi hängde, hasade och stönade oss fram    Eva Stenberg Salomonöarna 202
Vägande skäl   Silva Sköld      Honduras 204
Lovsang til Läs och Res   Berit Johns         210
Not easy to be a tourleader 2001-03
Inget bra 2001             211
För dig som är lite äldre, 55?             211
Med Börje till Indonesien          Indonesien 213
Missöde på Nias          Indonesien 213
Seminarier             216
Anställda startar eget             217
Nepal Education – vårt projekt Svante Strindberg    Nepal 217
Ledaren betydde mye   Kari Glomsaas        219
Salomonöarna, bäst av 21 resor   Bim Spångberg     Salomonöarna 221
Solomon Airlines  Gunilla Rehnquist    Salomonöarna  223
Reiseminner fra Soweto Kari Glomsaas     Sydafrika 225
En välslipad tjuv Torbjörn Peterson    Guatemala 227
I am a forest officer Hamisi Gyori RL     Tanzania 229
Not easy to be a tourleader Nguyen Chí Linh RL  Vietnam 235
Om att gå vilse 2004-06
25-års jubileum             237
Genomkorsa Borneo          Indonesien 238
Inbördeskrig i Nepal          Nepal 243
UD avråder från resa             244
Första resan till Iran          Iran  246
Om att gå vilse          Iran  251
Nästan allt fungerade Ronnie Andersson    Vietnam 253
Min dagbok från Tibet Angelika Bilhöfer    Tibet  254
Minnen med Läs och Res Gun och Agne Hörberg  Indien 260
Jorden är platt! Allessandra Drakenklo  Indien 261
Det är människorna som intresserar mig  Eva Tullberg      263
Med hajar i familjen Lise Bach      Belize 265
I am Eva! Eva Garcia RL     Kuba  266
Etter fire turer med Läs och Res Ivar Teigum        270
Barnvänliga Thailand 2007-09
Reseledarkonferenser – det bästa jag gjort          273
Volontärturism             275
Barnvänliga Thailand              277
Vägen till Indien – landvägen alltså            279
Jag reste till Mali           Mali 281
Räven berättar           Mali 286
Jag reste inte till Jemen             288
A lot more interesting than normal tours  Myint Tun RL   Myanmar 288
Nu är det jul igen  Clas Rosvall      Etiopien 290
Grodor i Ghana  Maria Aschenbrenner  Ghana 291
Jag ville bara hem  Solveig Perklén    Etiopien 293
Höga diskantstämmor i tropiknatten  Kjell Dennersten  Salomonöarna 295
I was put on a test    ”Santiago” RL     Syrien 298
Därför väljer jag Läs och Res   Christine Duprez     299
Musik spränger gränser och bygger broar Bertil Rewhus      301
Byvistelse på Madagaskar   Siv och Sture Domeij Madagaskar  302
Föga anade vi vad som pågick i Syrien 2010-11
På tvärs med resebranschen             305
Rekordet blev 24 resor              306
Klagomål             307
Great Himalayan Trail             308
Den båtturen glemmer jeg aldri  Knut Christiansen  Indonesien 315
Kuba: Stillastående   Stig Tegle      Kuba 318
Reseledaren inte positiv till landet   Jörgen Wide    Kuba 321
Av alla resor var Syrien den bästa   Ingegerd Hedström  Syrien 322
Det ordlösa systerskapet   Britta Stenberg   Vietnam 324
I krigets fotspår   flera författare   Vietnam 325
Textila möten i Peru   Christina Suter   Peru 332
Platsen där solen vaknar och stjärnorna bor  Ann Scherling  Nepal 336
Mali, ett härligt, mäktigt stycke Afrika! Stina Olsson    Mali 337
Jag är rik som har råd se världen   Stefan Gehrhardt  Nepal 340
The Syrian war had already startet   ”Santiago” RL    Syrien 343
Föga anade vi vad som pågick     Susanne Härnsten  Syrien 345
En researrangörs mardröm 2012-13
Sälja företaget              351
Vi lämnar Swedenborgsgatan             352
Burma / Myanmar             353
Biblioteket i Nat Sein             356
Sicksack förbi kycklingar, hundar  Mia Stamming     Myanmar 358
När drömmar uppfylls  Lennart Myrman   Kuba 361
Shey Gompa Festival  Willi Reichhold    Nepal 364
Snöstorm i Nepal  Leif Lemmeke     Nepal 366
En researrangörs mardröm           Madagaskar 367
Omvänd annonsering             371
Min bild av Läs och Res  Willi Reichhold   Nya Guinea 372
Jakten på en Blåhjälmad Vanga          Madagaskar 374
Landet som inte finns  Lotta Bolin RL    Västsahara 376
Därför kan inte kubaner baka bröd 2014 -15
Vi lämnar Högbergsgatan             381
Därför kan inte kubaner baka bröd  Solveig Perklén     Kuba 382
Till vår charmiga reseledare Eva  Kurt Keiler      Kuba 385
Lilla snäckrestaurangen   Vivi Jensen Andersson  Vietnam 386
Besvärligt läge – anmälningarna minskar          387
Great Himalayan Trail  Kerstin Sandström    Nepal 389
Myten om Wu Tao-tzu  Hans Ljungberg      391
Madagaskar – en dröm som blev verklig Torbjörn Peterson Madagaskar  392
En praktikant har växt upp  Katja Dalne      Malaysia 395
Vilse i regnskogen  Karin Thorvaldsson  Indonesien 399
Vi har våra vanor  Boel Hagenblad    Nepal 401
Senior Citizens Centre i Panga            Nepal 402
Med dhow till Zanzibar  Ewa Swensson     Tanzania 407
Cuba Sí!           Kuba 409
The amazing story of catching a leopard in town Shekar RL   Nepal 411
En gudomlig dryck  Pelle Lundahl      Peru 414
Personliga möten bättre än hemsidan            416
När turisterna kom till byn   Maj Bronner      Peru 416
Byar som vaknar upp  Karin Thorvaldsson   Peru 420
Jaguaren vid floden  Ingvar Andersson   Bolivia 422
En dag på stranden          Sierra Leone 424
Bengt tackar för sig  Bengt Larsson       425
Efterspel
Att äta en kaka             427
Dåligt samvete när du flyger?             428
Klimatkompensation, 50 shades of green           429
Kan man vara miljövän och ändå flyga?           431
Nog var det bättre förr!             432
Instagrambart             433
Avigsidan av att resa i grupp   Jerry Ramnitz Argentina 434
All-excluding             435
Problemet är rädsla!             439
Några usla resetips  440
En skön dag på stranden
Du tycker du är klantig – risker och faror i främmande världar   442
Uppfordrande förmaningar och självsäkra uttalanden       445
Läs & Res och framtiden   Pontus Wallin VD och ny ägare  446

 

 

Lämnar boken till förlaget

Bilden: Jag tar en paus bland nedfallna Tung-blommor under vandring mellan byar i Guizhou provinsen i södra Kina.
.
Att lära känna världen
fordrar möda, mycket möda,
och det upptar en helt och hållet.
De flesta människor skaffar sig i stället den motsatta förmågan,
nämligen att titta utan att se,
att lyssna utan att höra.

Ryszard Kapúscinski.
På resa med Herodotos
.

Exif_JPEG_PICTURE

Sedan jag överlämnade Läs och Res till andra i oktober 2015 har jag skrivit.

Skrivit om hur allt började på det vilda 70-talet. Skrivit om allt märkligt och spännande som hände under 37 år med Läs och Res. Naturligtvis också om mina intryck av resande, turism och den stora stygga resebranschen. Nu har jag lämnat den till förlaget Vulkan. Under tidig höst bör den vara tryckt. Tror du kommer att gilla den!

 

Därför skriver jag den här boken

Nu gör jag bokslut för mitt liv med resor. Det roar mig att skriva om lärdomar jag fått, och alla hiskliga, härliga äventyr jag själv fått vara med om. Samtidigt ser jag jag en möjlighet att bereda plats för andra resenärers berättelser. Dessutom vill jag berätta några av de roligaste historierna. Många har uppmuntrat, uppmanat mig att skriva – bekanta och resenärer som flimrat förbi under åren.
Jag skriver för att få ihop minnen som tunnats ut och en sista chans att förklara mina tankar kring ett bättre resande. Jag skriver inte för resenärer (tidigare och framtida), inte heller för vänner eller familj – jag skriver i första hand för att det roar mig.
I grunden är jag en pinsamt självupptagen person. Inget vackert karaktärsdrag, och de som känner mig kan nog instämma. Så här är det: Det fanns inget som tillfredsställde mig så mycket som att ständigt bli påhejad av resenärer och de många reseledare över hela jorden som kunde bygga sina liv parallellt med Läs och Res. Pengar var däremot aldrig varit min drivkraft.
Nu känns det som min plikt att rapportera. Jag vill berätta för alla fantastiska människor jag stött på under åren och som ännu inte försvunnit in i glömskans dimma. Jag tänker på alla de resenärer (kallade dem aldrig kunder) som jag fått närmare kontakt med. Ännu starkare känns plikten att rapportera till alla de reseledare som var den viktigaste delen i researrangerandet.

För mig har det varit en härlig resa under 50 år. Från att jag liftade till Indien 1969 och fram till att jag överlät företaget 2015. Det har varit ett privilegium att själv få resa och bokstavligen utforska nya (för mig) okända miljöer med syfte att ordna resor dit. Att få resa med ett ärende har varit mitt privilegium. Var jag än dök upp, var alltid den första frågan

– Why do you come here?  

Att ha ett bra svar på den frågan har varit mitt privilegium.
Viktigaste har ändå varit, och det som drivit mig under alla år: Att jag fick förmånen att ge mina resenärer upplevelser och insikter, som kom att påverka även deras liv. Inte allas förstås, och mer eller mindre, men nästan varje dag fick jag: Tack, beröm och högt betyg i utvärderingarna av resorna. Det var detta som drev mig att fortsätta när motgångarna kom med miljonförluster och svinn i kassaapparaten.
För att skriva har jag tagit hjälp av mina resenärer, några av de som rest med Läs och Res genom åren. Deras berättelser och tankar om sin resa är centrala i min historia. Reseledarnas berättelser är särskilt betydelsefulla för mig, kanske också för dig som lärt känna dem under en resa. Mycket är beröm, men jag har också bemödat mig om att få fram kritiken. Misslyckandena alltså.

Ett hundra författare

Och svar fick jag! Massor av berättelser. Jag har tagit med många, de som säger mest utöver rena beskrivningar av resan. Några vansinnigt tokroliga historier förtjänar också läsning. Efter viss selektering bjuder här 90 olika resenärer på berättelser de tycker att du skall läsa. Även 16 reseledare har skrivit om hur de upplevde sin roll som ledare för besökande svenskar. Och norrmän! Ungefär 10% av resenärerna var norrmän, som förstås berättar bäst på sitt eget språk. De skriver på bokmål, det vi normalt uppfattar som norska, men det finns ytterligare två språk i Norge, eller Noreg, som det heter på nynorsk. Det tredje språket är riksmål. Ivar Teigum har skrivit på nynorsk, som jag tycker kräver lite fantasi att förstå.

Alla de som skrivit vill jag tacka för att ni ansträngt er och accepterat mina strykningar och petiga språkliga ändringar. Däremot har jag försökt att behålla varje skribents sätt att uttrycka sig, något jag vill kalla ”färgen” i språket. Så t ex, har Gerhard, som är tysk och som tidigare bott några år i Sverige skrivit mycket tänkvärt, men på lite lustig svenska. Hans text var jag försiktig med att peta i. Flertalet bidrag har fått mer eller mindre del av texten struken, och det har varit svårt att stryka text som är bra. Till sist har alla fått godkänna sin text att bli en del av den här boken.

Tredje dagen vågade kvinnorna komma

Bilden: En patient jublar efter att ha genomgått en gråstarrsoperation. Gunnie bredvid.

av Gunnie Aalmo, deltagare i resan ”Hälso- och Sjukvård i Indien” 1990. 2 resor med Läs och Res

Christian fick en strålande idé! Eftersom så många av hans resenärer hade sjukvårdsbakgrund, så borde man kunna skräddarsy en resa med temat hälso- och sjukvård i Indien. Jag tog ut semester och tjänstledighet en hel termin, läste på nytt internationell hälsa och tropikmedicin och bestämde mig för tre veckor med resan, Hälso- och sjukvård i Indien, samt ytterligare några veckor för besök inom indisk sjukvård. Denna gång lyckades jag övertala min man att ansluta sig till jul.

Vi var 20 personer, alla med anknytning till hälso- och sjukvård, som for iväg för att se, uppleva, studera och lära oss lite av indisk hälso- och sjukvård. Turistchefen i Uttar Pradesh hade planerat vår resa och såg också till att allt fungerade. Hans kontakter öppnade alla dörrar för oss. Det berömda Benares Hindi University i Varanasi hade ställt upp med föreläsningar och studiebesök. Vi fick vårt högkvarter på en katolsk missionsstation i byn Mahjgain, utanför Varanasi. Här styrde prästen, fader Thomas och två tappra sjuksköterskor med medhjälpare. Samtliga kom från Kerala i södra Indien. Man kan säga att de bedrev ett nationellt biståndsarbete. Alla barnen i missionens skola hade fått ledigt för att vi skulle kunna sova i deras skolsalar. Och vilken lycka, det fanns en västerländsk toalett som fungerade. Men bara dagtid! Nunnorna låste ordentligt nattetid. Så duktiga vi blev på att tillverka pottor av tomma vattenflaskor!

Vi delades upp i grupper och försågs med cyklar och en medicine kandidat (med moped). Så for vi ut till avlägsna byar för att ha sjukvårdsmottagning under ett träd. Det var precis så jag mindes missionärernas berättelser från min barndom. Häftigt att själv få sitta där. Det var inte ofta någon sjukvårdskunnig tog sig ut i denna obygd. Folket i byn strömmade till. Första dagen kom bara männen, andra dagen kom barn och föräldrar och tredje dagen vågade sig kvinnorna fram. Doktorerna hade ett lager av medicin att dela ut. De flesta patienter fick en handfull piller, oftast antibiotika med brett spektrum och någon hostmedicin. Vårt lager av läkemedel för skabb tömdes raskt. Det var en helt fantastisk upplevelse att få delta i detta. Återresan på en skranglig cykel i ökensanden blev bara för mycket efter denna dag. Någon av våra ledsagare insåg detta och tog både mig och kompisen samt våra cyklar på en kärra åter till missionsstationen.

Därefter placerades vi ut två och två hemma hos läkarfamiljer. Jag bodde hos en ortoped som både drev privat sjukhus och arbetade på ett större allmänt sjukhus. Vi fick följa med i det dagliga arbetet med både läkare och sjuksköterskor. Dessutom hade vi trevligt umgänge med familjen i några dagar. De har förblivit mina vänner och numera har vi kontakt på FB. Flera av deltagarna har också förblivit nära vänner. Det är fantastiskt att kunna dela sina minnen gång på gång.

På slutet skulle vi få en glimt av en tiger medan vi vaggade fram på elefantryggen i

img_6836
Kossorna har alltid företräde förstås. Foto CJ

Dudhwa nationalpark. Det tog oss 17 timmar med buss att nå dit och resan var som ett enda skådespel i trängseln mellan kor, hölass, lastbilar, rickshaws, bussar, personbilar och cyklister. En trafikregel var mycket viktig – störst går först, men kossorna har alltid företräde. Och så förstås det alltid återkommande ” Use horn, please”. Tigrarna såg vi aldrig men vi lärde oss hur man får råttorna lugna nattetid. Antingen lockade vi dem med ett sömnpiller eller så fick vi sova med ljuset på (i detta fall ficklampan tänd).

Jag har besökt Indien tolv gånger, ingen gång den andra lik. Leker fortfarande med tanken på en resa nr 13? Som jag antytt tidigare så kan mitt liv delas upp i; före och efter Indien. Att utsätta mig för Indien var som att kastas ut i det okända, men ändå veta att allt skulle lösa sig. Kanske inte på det sätt jag tänkt mig. Oftast blev det annorlunda och kanske till och med bättre, men alltid intressantare.

Vägen till Indien – och den sköna konsten att lifta

Känner mig lite lycklig

Nu hoppas jag du vill läsa

Vägen till Indien är berättelsen om en händelserik resa när författaren1969 liftade till Indien, kom till Kolkata, Ganges mangrovedelta och gjorde sin första långa vandring i Nepal.

När han 2015 städade ur sitt kontorhittade han dagböckerna från sin förra resa. Själv hade han aldrig öppnat dem. Och ingen annan har läst dem. Du blir den första som får läsa.CJ 15

140 sidor illustrerad med egna bilder.

”Tack för att du skrivit en så bra, underhållande och stimulerande bok. Den var värd varenda minut”. Börje Almqvist

”Har läst din bok och förstår faktiskt inte hur du överlevde. Helt otroligt bitvis. Sååå kul att läsa den. Tack!” Svante Strindberg.

CJ 1Ruggiga äventyr, helt osannolika möten, men viktigast blev förståelsen för människors olika livsvillkor. Här föddes tankarna kring den sköna konsten att resa och vad man själv bör tänka på som god resenär.

Christian Jutvik (f 1947) var 21 år när han liftade till Indien 1969. Tio år senare startade han resebyrån Läs och Res som han drev fram till slutet 2015. Grunden fanns i 1970-talets idealism.

 ”Jag ville skapa ett bättre, ett seriöst alternativ till den ytliga resebranschen och till massturismen”

 

Så här får du  ”Vägen till Indien  –  och den sköna konsten att lifta”

Beställ av mig. (christianjutvik@hotmail.com)  > 130 kr inklusive porto + bokmärke. Norge 140 NOK

Hämta på Läs & Res, Lundagatan 27, Stockholm > 90 kr + bokmärke

Bokus, Adlibris m fl  > ca 165 kr inkl porto (priset varierar)

e-bok på Bokus, Adlibris m fl  > ca 45 kr

009

 

 

 

 

 

 

Äkta papyrus förstås!

 

Betala med Swish eller överför till mitt konto hos Handelsbanken 6101-723 270 228. Iban från Norge SE78 6000 0000 0007 2327 0228

Mobil: 076 94 33 8 11 (betala hit med Swish)

Christian Jutvik

Skyttevägen 25

SE-133 36 Saltsjöbaden

Mail: christianjutvik@hotmail.com

Mobil 076 94 33 8 11

Blogg: christianjutvik.blog