Vägen till Indien

Känner mig lite lycklig.

Nu hoppas jag bara du vill läsa.

Till och från har jag hållit på i över ett år.

Vägen till Indien är berättelsen om en händelserik resa när jag 1969 liftade till Indien, kom till Kolkata, Ganges delta och gjorde sin första långa vandring i Nepal.

När jag 2015 städade ur mitt kontor hittade jag dagböckerna från min första resa. SjälvCJ 15 hade jag aldrig öppnat dem. Och ingen annan hade läst dem. Du blir den första som får läsa.
Ruggiga äventyr, helt osannolika möten, men viktigast blev förståelsen för människors olika livsvillkor. Här föddes tankarna kring den sköna konsten att resa och vad man själv bör tänka på som god resenär.

CJ 1

Christian Jutvik (f 1947) var 21 år när han liftade till Indien 1969. Tio år senare startade jag resebyrån Läs och Res som jag drev fram till 2015.
Grunden fanns i 1970-talets idealism. Jag ville skapa ett bättre, ett seriöst alternativ till den ytliga resebranschen och till massturismen.

 

 

Så här får du boken:

”Vägen till Indien – och den sköna konsten att lifta”

130 kr inkl porto + bokmärke i papyrus. – Beställ av mig:  christianjutvik@hotmail.com

188 kr inkl porto på Adlibris

45 kr ca som e-bok

009
Papyrus förstås!

 

 

 

 

 

 

 

Betala med Swish eller överför till mitt bankkonto

CJ 1969Christian Jutvik

mobil: 076 94 33 8 11 (hit betalar du med Swish)

mail: christianjutvik@hotmail.com

 

Min bok har kommit!

Känner mig lite lycklig.  😁

Nu hoppas jag bara du vill läsa. 😉

Till och från har jag hållit på i över ett år. Samtidigt skriver jag på nästa bok som handlar om allt som hände med Läs och Res under de 37 år jag höll på. Där finns också resenärernas berättelser om sina resor. Och reseledarnas. Tänkvärda, tokroliga berättelser.

Vägen till Indien är berättelsen om en händelserik resa när författaren 1969 liftade till Indien, kom till Kolkata, Ganges delta och gjorde sin första långa vandring i Nepal.
När han 2015 städade ur sitt kontor hittade han dagböckerna från sin första resa. SjälvCJ 15 hade han aldrig öppnat dem. Och ingen annan har läst dem. Du blir den första som får läsa.
Ruggiga äventyr, helt osannolika möten, men viktigast blev förståelsen för människors olika livsvillkor. Här föddes tankarna kring den sköna konsten att resa och vad man själv bör tänka på som god resenär.

CJ 1

Christian Jutvik (f 1947) var 21 år när han liftade till Indien 1969. Tio år senare startade han resebyrån Läs och Res som han drev fram till 2015.
Grunden fanns i 1970-talets idealism. Han ville skapa ett bättre, ett seriöst alternativ till den ytliga resebranschen och till massturismen.

 

 

Så här får du boken:

”Vägen till Indien – och den sköna konsten att lifta”

136 kr (med porto 155 kr)  – Adlibris

130 kr inklusive porto. – Beställ av mig på mail eller på telefon *

90 kr  – Hämta hos mig på Skyttevägen 25 i Saltsjöbaden *

90 kr – Hämta hos Läs & Res på Lundagatan 27 på Södermalm i Stockholm *

45 kr ca som e-bok

009
Papyrus förstås!

 

* jag lägger i ett bokmärke

 

 

 

 

 

 

 

Betala med Swish eller kontant eller överför till mitt konto hos SHB 6101-723 270 228

CJ 1969Christian Jutvik

mobil: 076 94 33 8 11 (hit betalar du med Swish)

mail: christianjutvik@hotmail.com

 

 

Höga diskantstämmor i tropiknatten

Kjell Dennersten, Salomonöarna 2008

Året 2008 reste jag till Salomonöarna med Christian Jutviks utomordentliga Läs och Res. Få turister kommer hit. Merparten är australiensiska dykare och endast ca 1000 européer om året besöker landet. Läs och Res var det enda företag som organiserade resor som inte hade med dykning att göra.

Musikaliska upplevelser är viktiga för mig och resan gav mig härliga minnen. Ön Ngongosila är konstgjord, byggd av korallsten. Här fick vi en fantastisk tid under några dagar. Jag mötte byhövdingen, en grov och jovialisk man, och tänkte, den här mannen måste gilla blues och mycket riktigt – det var hans favoritmusik. Vi satt tillsammans en halv natt i den ljumma vinden under hans hus byggt på pålar. Jag hade med mig min gitarr och spelade alla blueslåtar jag kunde och spelade dem om och om igen (eftersom jag inte kan så många – jag är egentligen pianist). Speciellt gillade han Eric Claptons ”Before you accuse me”. Jag skall aldrig glömma hans hjärtliga skratt.

En annan upplevelse var att höra ungdoms- och barnkörer på den stora ön Malaita.

h28Gudstjänst hölls tre gånger om dagen och barnen fick en otrolig träning i att sjunga och agera på en scen, eftersom man varje dag spelar och sjunger. Underbart att lyssna på även för mig som halvprofessionell musiker. På något sätt, som jag inte kan förklara, låter höga diskantstämmor vackrare i den varma tropiknatten. De har inga noter utan har lärt sig på gehör och hittar spontant stämmor. Jag kommer speciellt ihåg en liten tjej, som hade en stor begåvning och mycket lätt kunde hitta egna snygga stämmor. Jag lärde henne några sånger och stämmor efteråt och hon sög åt sig min lilla undervisning som en svamp. Skulle jag träffa henne idag tror jag att hon skulle komma ihåg sångerna!

Invånarna i byn Fataia på Malaita bjöd oss på traditionell dans med tillhörande kläder och kroppsmålning. Jag förklarade för ledaren av denna uppvisning att vi svenskar inte ville vara sämre. I vår lilla grupp fanns ett par som sysslade med folkdans och jag förklarade att vi ville bjuda på svensk ”infödingsdans”. Sagt och gjort – vi bjöd på folkdans och jag kompade bland annat Gärdebylåten till allas förtjusning.

Högt upp i bergen finns fortfarande en liten befolkningsspillra som lever traditionellt F1000050med mycket få kontakter med civilisationen. Kwaio har en mycket speciell animistisk religion med mängder av tabun och regler om bestraffning när man bryter mot dessa tabun. Tillsammans med Ronnie Butala, vår reseledare, klättrade vi upp i bergen mitt på ön för att möta kwaiofolket. För övrigt kända för att ha varit en av de värsta kannibalerna i Söderhavet. Så sent som 1940-talet förekom ännu kannibalism och jag träffade flera utbildade unga män som berättade att deras farfar och morfar visade människoben för dem när de var små. Ett skeppsbrott nära ön var lika med ens egen död. För lokalbefolkningen kunde det räcka med att passera en annan bys område för att själv bli uppäten. Man åt människor för att tillägna sig deras kraft och intelligens. Det förekom till och med att man åt människor med viss kompetens enkom för att själv kunna bli duktig på detta område. Om man till exempel åt en framgångsrik tjuv, kunde man själv också bli en sådan.g46

Jag gick först i vår lilla svenska grupp tillsammans med Ronnie. Till sist hade vi bara en uppförsbacke kvar och jag kunde redan urskilja ett par hyddor när plötsligt en äldre man, iklädd endast höftskynke, dök upp ur buskarna med ett vansinnesgrin och spänd pilbåge med pil riktad mot mig. Ronnie visade också tecken på rädsla när plötsligt det oväntade sker – den gamle mannen som visade sig vara byns hövding tog ner pilbågen och brast ut i ett bullrande skratt. Hans ansikte var nu lika uttrycksfullt glatt som det nyss varit skrämmande. Jag undrade också varför den gamle mannen ville skämta med mig på ett så absurt sätt i bästa Monty Python-anda! Jag frågade Ronnie om byn tidigare haft besökare från ”civilisationen”. Han svarade att möjligtvis någon enda gång hade byn tidigare mottagit besökare. Hövdingen måste helt enkelt ha en utvecklad känsla för absurd humor och jag tror inte han hade sett Monthy Python-filmer!

När vi sedan efter vår måltid hade en ömsesidig frågestund i hövdingens hydda med Ronnie som tolk kommer jag särskilt ihåg en mycket märklig fråga från hövdingen

Vem är den här Jesus som tar ifrån mig medlemmar i min stam?

Jag tänker först ge ett absurt svar – Det är jag! Men jag hejdar mig och det var nog tur att jag gjorde. Frågan är mycket allvarlig för hövdingen som kunde konstatera att hans lilla grupp minskar från år till år.

Unga män och kvinnor flyttar ner till kusten, något som för övrigt Ronnie gjort själv en gång. Vid kusten kan de få utbildning och sjukvård mot att de accepterar att bli kristna och medlem av den lokala kyrkan. Sjukvården är särskilt viktig i ett land som härjas av en svår form av malaria som ingen örtagård kan råda bot på. Denna malaria skördade för övrigt tusentals dödsoffer bland både amerikaner och japaner under det andra världskriget.

Vägen till Indien

Vägen till Indien

– om den sköna konsten att lifta

Boken är klar! Dvs, den är skickad till tryckeriet. Först ett provtryck, sen får jag den i brevlådan.

Min resa år 1969 gick till Indien. Jag kom till Kolkata och Ganges delta, men jag har också skrivit om min första långa vandring i Nepal.

Vilket förlag? frågar många. Naturligtvis skall jag inte ge ut på något förlag. Att intressera ett förlag är nästan hopplöst i dag. Åtminstone för en oetablerad författare. Dessutom tidsödande och dyrt. Med ny teknik är det däremot lätt att både trycka och distribuera. Boken trycks i Tyskland av företaget Books on Demand, får ett isbn-nummer och kan köpas på Adlibris och Bokus. Även lånas på biblioteket .

Boken har 140 sidor och är illustrerad med bilder både från min resa 1969 i svart-vitt och bilder tagna under senare resor. Du kan också få den som e-bok.

Beställa nu?  Då meddelar jag dig när boken är klar och priset. Skicka mig ett mail christianjutvik@hotmail.com   Skriv bara JA! Eller ring.

Beställer du boken genom mig så får du ett bokmärke i papyrus leverat direkt från Nilens strand av reseledaren Soliman Goma. Eftersom jag trycker upp många själv blir priset lägre än hos internethandlarna. Betalning med Swish eller bank.

Christian Jutvik

christianjutvik@hotmail.com | 076 94 33 8 11 | Skyttevägen 25, 133 36 Saltsjöbaden

Nu skriver jag på nästa bok med arbetsnamnet The story of Läs och Res. Där medverkar många resenärer och reseledare.


Vägen till Indien är berättelsen om en händelserik resa när författaren 1969 liftade till Indien, kom till Ganges delta och gjorde en lång vandring i Nepal. När han 2015 städade ur sitt kontor hittade han dagböckerna från sin första resa. Själv hade han aldrig öppnat dem. Och ingen annan har läst dem. Du blir den första som får läsa.

Ruggiga äventyr, helt osannolika möten, men viktigast blev förståelsen för människors olika livsvillkor. Här föddes tankarna kring den sköna konsten att resa och vad man själv bör tänka på som god resenär.


Chris i MaliChristian Jutvik (f 1947) var 21 år när han liftade till Indien 1969. Tio år senare startade han resebyrån Läs och Res som han drev fram till 2015.
Grunden fanns i 1970-talets idealism. Han ville skapa ett bättre, ett seriöst alternativ till den ytliga resebranschen och till massturismen.