När jag först började fantisera om den här rean hade jag en självklar reseledare: Den man jag reste med i Ukraina, juni 2022. Under märkliga omständigheter förvann han, slutade kommunicera. Desperat letade jag efter alternativ. Kontaktade till och med mina vänner i Ryssland. Dvs, alla har nu satt sig i säkerhet utomlands. En av dem har en ukrainsk fru, hon föreslog en man som hette Ivan och också var bosatt på Cypern.
Jag tog kontakt i maj och det blev träff direkt. Att jag glömt presentera honom beror på stressen och en därmed ökad virrighet. Vi hade många och långa samtal över nätet och jag kände tidigt att han skulle bli en utomordentlig reseledare.
Ivan är 42 år och arbetar för flera volontärorganisationer sedan kriget bröt ut. Mycket med organisationen Glory UA, som vi senare skulle besöka i Kiev. På meritlistan finns bland annat att han skickat ett 70-tal terränggående bilar till fronten. När kriget bröt ut flydde han med fru och tre barn till Cypern. Mer än tre barn innebär att man undantas militärtjänst. Jobbet för ett ukrainskt företag sköter han på distans.
Elitsimmare som nu satsar på triathlon och gärna springer både upp- och nedför berget Olympos.
Charmig, oftast med ett leende och med snabba svar på allt från busslinjer till orsakerna till Carl XIIs nederlag vid Poltava, något han för övrigt beklagade.
Ivan mötte oss i Przemysl nära ukrainska gränsen. Strax gjorde han en What´s App grupp där all information fanns tillgänglig för oss 14 i gruppen. Han visade sig som en självklar ledare och en god värd för vår studieresa.
23.10 Vi var väl 5-6 svenskar som orkade ta oss ner i skyddsrummet när flyglarmet gick strax före midnatt. Jag var först att gå upp de sex våningarna till mitt rum. Jag frös, genomtrött och måste försöka blogga. Ivona med ena roten i Polen, hade tagit med sig en sovsäck.
Klockan är midnatt, staden är helt nedsläckt och inte en bil på stora gatan nedanför vårt fönster. Utegångsförbudet gäller till 05.
Reseledaren Ivan har instruerat oss hur man lägger in appen ”flight-alarm”. Boel försöker, lyckas nästan hela vägen tills hon skall klicka in vilket område alarmet skall gälla. Namnet på området står med kyrilliska bokstäver. Hon chansar och får upp ”Airpollution London”. Hon ger upp.
Därefter var det tyst, mörkt och kanske 14 grader i rummet. Vi sov gott.
21.10. Så rullar tåget från Przemyl i Polen. Passerar gränsskylten utan att jag hinner få upp kameran. Från stationen i L´viv kliver vi på spårvagn nr 1. 30 min resa till hotellet. Därifrån gångavstånd till den stora parken i centrum. Det är lördag och mycket folk, ungdomar och barnfamiljer. Här väntar också en inhyrd guide med det vackra namnet Artemis. Energiskt, fortpratande om alla historiska detaljer kring de makthavare som behärskat staden. Och de är många. L´viv undgick förstörelse under senaste världskriget, så mycket av historien finns kvar i byggnaderna.
22.10. Vi besöker Center of volonteer and protection. En av de största frivilligorganisationerna. De hade fr a fått bistånd från Tyskland, Lettland och Belgien. Fantastisk verksamhet och jag fick tillfälle att överlämna en donation. Det är ju söndag, så vi missade den dagliga verksamheten. Lite illa planerat!
Mot alla odds dyker Ulf upp på kvällen. Starkt gjort, tycker jag. (Varje hotell har ett skyddsrum).
Artemis, vår guide Barnkören i katolska kyrkan Ulf som hann upp oss i L´viv
På kvällen kliver vi på nattåget till Kharkiv. En lång resa, 1020 kilometer rakt österut och ruggigt nära ryska gränsen. Fint och med en servicenivå som ligger på en annan nivå än i en svensk sovvagn. Själv valde jag en överbädd, vilket jag fick ångra flera gånger under natten.
23.10. På perrongen möter Per-Erik Karlsson, alias Perre. Han har bott i Kharkov sedan 2017 och driver sedan kriget började Perres Matpåsar. Ett absolut fantastiskt initiativ. Två gånger i veckan delar han ut matpåsar till 350 fattiga i sitt distrikt. Pengar får han från donationer från Sverige. https://www.facebook.com/groups/1412771495878450
Vi tar in på hotell X. Namnet kan jag inte skriva ut förrän vi lämnat Kharkiv. Vi kan inte berätta för ryssarna var de kan hitta 14 utlänningar. Vi har fått tillstånd att besöka byar i ”deoccupied territories”. Först till Biskvitne. Perre har med sig stora kassar med mat. En tung dimma ligger och på avstånd kan vi höra dova smällar av artillerield. Kanske fem kilometer bort, säger Perre som är van.
Sasha berättade om 6 månaders ockupation Per Karlsson Matpåsar delas ut
– Vad modiga ni är som kommer hit. Utlänningar brukar inte våga det, sa Sasha
Jag känner mig inte modig, men förstår att de ser vårt besök som en solidaritetshandling. Och det var ett av mina syften med att ordna den här resan. Vi fortsätter till den större byn Kutuzivka. Här är förstörelsen skrämmande. Otäckt att se de halvt raserade flervåningshusen. Människor berättar gråtande när de visar oss in i sina söndersprängda hem. Hukande tar jag mig in i mörka, brända rum bakom fönster de fått täckta med plast.
På huset på sista bilden står texten FRED VÄNSKAP FÖR OSS. Det första ordet sköts bort av en rysk stridsvagn.
Nyss gick flyglarmet och några av oss gick ner till skyddsrummet sex trappor ner i källaren. Vår ledare Ivan skrattade, men följde med oss. Han menade att det inte var möjligt att springa ner flera gånger varje natt och få nattsömnen förstörd, jämfört med den minimala risken för att verkligen bli träffad. Jag tog detta till mig och gick strax upp. Dessutom var det ruskigt kallt.
18.10. Själv skulle jag åka en dag tidigare för att besöka vänner i Puck, 55 km norr om Gdansk. Nära missa färjan eftersom pendeltågen till Nynäshamn var stoppade p g a elfel. Boel var så hygglig att hon körde mig till färjan. och jag kom två timmar för tidigt.
Inte ensam i hytten. En polack, som sa sig jobba som skatteplanerare.
— berättade jag var på väg till L´viv i Ukraina
— Staden heter L´vov och ligger i Polen! Folk i östra Ukraina är samma som ryssar. I västra Ukraina är det blandat, men mest polacker. Ukraina är inte ett land!
Svarade honom inte. Föredrog att lyssna till allsköns gamla motsättningar mellan polacker och ukrainare. Polens gränser har under århundraden varit som ett gummiband.
Zelinsky kallade han ”Den lille judiske pajasen”. Kaczy´nski fick ett liknande epitet. Och Biden kunde inte hålla tätt. Märkligt nog uppskattade han nyvalde presidenten Tusk. Så anlände ytterligare en hyttkamrat, en arab och polacken fick en ny person att berätta för. Samma saker som jag redan fått höra. Klokt nog hade jag tagit med mig mina hörselkåpor för motorsågen. Fullständig tystnad och med understöd av en stor öl, somnade jag strax in medan pladdret i hytten fortsatte. Såg att araben (en sympatisk man från Irak) lämnade hytten och på morgonen var han borta. Hade han lyckats byta hytt?
19.10. Boel ringer. Polferries har tidigarelagt avgången med 1,5 timme. Hur ska mina resenärer hinna till båten? Hon ringer, messar, mejlar. Får tag på alla utom Ulf. Honom lyckas jag själv nå. Får till sist beskedet att alla är med på båten – utom Ulf!
Hög servicenivå på polska tåg
20.10. Jag tog tåget tillbaka från Puck till Gdansk. I den vackra vänthallen ser jag Boel mitt i en klunga människor som absolut måste vara svenskar. Flertalet med vita skägg. Tillsammans är vi nu 13 stycken som sitter på tåget mot Krakow långt ner i söder. Förutom Boel, blir alla nya bekantskaper. Gemensamt är att vi alla på olika sätt har arbetat med att bistå Ukraina.
I Krakow skulle vi bytt tåg, men det var kort anslutning och jag hade därför beställt en buss som nu väntade utanför huvudentrén. Till sist hittade vi den och kunde resa vidare på fina vägar till Przemysl nära ukrainska gränsen. Bra chaufför tydligen; han hade kört Erdogan till Lviv. Kommentaren från reskamraten Hans (som egentligen heter något annat) vill jag inte publicera.
Lång dag, nu sover nog alla. I morgon måste vi upp för att ta ett tidigt ukrainskt tåg till L´viv.
Ja det är verkligen krig och flyglarmen går ofta på samtliga platser vi besöker. Enligt den ukrainska militären har flyglarmet gått ca 700 gånger under 2022 i Kiev då 52 ryska luftangrepp riktades mot huvudstaden. 120 civila dog och ca 500 skadades. Det är många, men kunde varit värre. Kiev har tre miljoner invånare.
I Stockholm dödades 56 personer i skjutningar under det senaste året. Stockholm har en miljon invånare.
Vilken plats som är farligast kan alltså diskuteras. Konstaterar bara att livet är riskfyllt var man än befinner sig.
Under resan kommer vi att ständigt hålla oss uppdaterade om säkerhetsläget. Själv är jag en försiktig och lättskrämd person. En antydan om förhöjd risk; då ändrar vi resplanen, byter hotell eller reser hem.
Men, tro inte att riskerna är så stora som rapporteringen i media ger intryck av. Media rapporterar plötsliga händelser, sällan det ”normala livet”. Och plötsliga händelser är ju nästan alltid tråkiga nyheter.
UD avråder från resor till Ukraina och inga reseförsäkringar gäller. Vi reser på s k egen risk, alltså. Skillnaden innebär att vi nu själva måste betala för ev läkarvård och inte får något tillbaka om vi slarvar bort en kamera.
När alla avråder, varför då arrangera en resa?
Jag har bedrivit reseverksamhet i namn av Läs och Res, under 45 år. Lämnade detta för några år sedan och är nu 76 år. Gillar själv att resa och kom nyligen hem från Hanoi, dit jag och min fru rest landvägen.
Ukraina har jag besökt två gånger. Första gången strax efter Maidan-upproret 2014. Jag ville ”uppleva historien medan den skapades”. Kom även till Gammalsvenskby nära Cherson.
Vid Rysslands anfall följde jag spänt rapporteringen. Till sist drogs jag av nyfikenhet att resa dit i slutet av maj 2022. Såg eländet i Kievs förstäder och träffade ett flertal volontärorganisationer samt hemvärnet. Visst var spåren efter ryssarnas bombningar hemska, men de positiva intrycken övervägde. Jag mötte kämpande och engagerade människor. Alla tycktes på olika sätt delta i kampen och jag blev imponerad. Redan under resan valde jag att engagera mig för bistånd till Ukraina. Samlade in en hel del pengar, senare massor av medicinsk utrustning och diverse prylar.
Att ordna en studieresa till Ukraina tyckte jag vore kul, en utmaning i flera avseenden, men också en solidaritetshandling för Ukraina. För mig känns det viktigt att resa dit just nu.
Detta är nog den enda organiserade resan till Ukraina. Åtminstone från Sverige. Att du och jag är beredda att ta del av ukrainarnas nya vardag, kommer att uppskattas mycket. Vi lär bli lika väl mottagna som jag blev för ett år sedan!
Jag gör en studieresa
Jag sökte 10–12 deltagare som på något sätt redan var aktiva med volontärarbete eller på annat sätt stödde Ukrainas kamp. Tanken var att resan skall ge nya insikter och uppmuntran till fortsatt engagemang. Den skall bli en demonstration av solidaritet med de som länge kämpat i Ukraina.
Resan ordnar jag som privatperson. Deltagarna betalar till mig och ingen organisation skall kunna ifrågasättas eller klandras. Ett skäl är att jag inte kan garantera att resan genomförs helt som planerat. Mycket beror förstås på hur kriget utvecklar sig.
Arrangemanget bygger helt på förtroende och samma tillit som är grunden för allt vårt stöd till Ukraina. Pengarna som blir över från resan kommer att skickas vidare till Ukraina. Både jag själv och min fru kommer att deltaga och betalar samma summa som övriga resenärer. Reseledaren heter Ivan, själv volontärarbetare. Namn, exakta tider och platser utelämnar jag för att vi inte skall utgöra en lockelse för ryssarna.
Från Nynäshamn till Ukraina på en dag
Vi blev 14 personer som reser från Nynäshamn den 19.10. Hade svårt sätta stopp på slutet när det kom ett inslag om resan på TV och annonserades på Ukrainian Volonteer Hubs Facebook. Många fler ville följa med.
Det går snabbt att resa landvägen, bara en dag om jag får räkna lite slarvigt. Färjan går på kvällen och nästa kväll övernattar vi i en liten polsk stad nära gränsen. Nästa morgon äter vi frukost i Lviv.
I dag skall jag och Boel in till Ukranian Volonteer Hub. Hela bilen är lastad med barnkläder (de skall till ett barnhem) och reklamerade kläder från Alewalds stora friluftsbutik vid Kungsgatan, tuffa kläder av högsta kvalitet, som nog går till militären.
Ukranian Volonteer Hub ligger vid Wennergren Center med adress Sveavägen 162 i Stockholm. Där kan du själv lämna bra grejor på söndagar 14 -18. Eller lämna till mig i Saltsjöbaden. Samtidigt ska jag ha med mig en kille från SvT, ukrainaredaktionen. Kanske kan det ge lite extra uppmärksamhet både kring resan och föreningens verksamhet.
Boel ska fläta kamouflagenät i ett par timmar.
Pengar kan du donera till Ukrainian Volonteer Hub. Swish 123-428 72 72 (Ukrainska Institutet i Sverige). Eller genom mig Christian Jutvik Swish 076 94 33 8 11.
Fortsätt följa vår resa! Jag skall uppdatera så snart det blir en lugn stund, vilket i o f sig nog blir sällsynt.
Projekt Läs & Res 