Hemma en månad sedan förra resan. Hotell och tåg fungerade enligt plan och vi fick ett strålande mottagande av ett tiotal volontärorganisationer. Vi såg allt det fina i de vackra städerna och eländet i byar som tidigare ockuperats av ryssarna. Från vakumbomber till balett på Odessas opera. Många starka intryck och nya lärdomar. – Bästa resan någonsin, alla kategorier, sa Ann-Christine. Och ingen av oss 19 var vid något tillfälle det minsta rädd – jag ställde den frågan!

En sidoeffekt av de här resorna är att vi lämnar mycket pengar i det ukrainska civilsamhället; hotell, transporter, reseledare, restauranger, souvenirer och donationer samt överskottet från resan. Den här gången blev det hisnande 347 000 kr. Omkring hälften är donationer till de volontärorganisationer vi mötte. Ett av skälen till att jag nu planerar den femte resan.

Den 5:e augusti tar vi färjan från Nynäshamn. Vidare med tåg genom Polen, fiskar upp några tyskar i Krakow 6.8 och vidare till gränsen där vi övernattar. Nästa dag till vackra L´viv, vidare till Odessa, Svarta Havets Barcelona, och österut till Mykolaiv. Härifrån gör vi en utflykt till byar som tidigare ockuperats av ryssarna, träffar människorna som bor där och ser spåren ryssarna lämnat. Vi får tre dagar i Kyiv och är hemma igen 16.8.

Du kan läsa om vår resa om du scrollar ner på den här sidan

Pris 13 600 kr där allt ingår förutom mat.

Anmälningsavgift 600 kr. Svischa till Christian Jutvik 076 94 33 8 11

Enkelrum + 1200 kr.

Vi blir 15 deltagare. I dag 2 platser kvar.

Jag och min fru gör det här förstås helt ideellt.

Hör av dig snarast om du funderar på att följa med. Då skickar jag dig bakgrundsinformation och detaljerad resplan.

christianjutvik@hotmail.com

076 94 33 8 11

Kyiv

Lördag 26.4. Anlände tidigt till Kyiv. Metro till vårt hotell vid Maidan. Tunneltågen går snabbare än i Stockholm, det är långt mellan stationerna och uppehållen är kortare. Rulltrapporna upp från plattformen tar oändlig tid. Allra längst vid stationen Arsenal – 4 min 15 sek. Och trapporna rullar fortare än i Stockholm. Allt tycks gå snabbare i Ukrainas huvudstad. Även bilarna, tyvärr.

Världens djupaste tunnelbana. Utsikt från mitt rum på Hotel Ukraina

Not a war on territories

Vi besöker organisationen Glory UK som stödjer soldater med bl a juridiskt stöd, publicistiskt material och högteknologi. En stor organisation som lever på donationer från främst ukrainare i exil. Förra året drog de in kring 2,5 miljoner $. Mest kända är de för den helt otroliga filmen Follow Me, som även synts i svensk TV. Om hur en liten drönare räddar livet på en man och en kvinna. Se den! https://www.youtube.com/watch?v=QTCwmV7Rh8c

På 1000-talet var Kyiv centrum i den här delen av världen och huvudstad i ett land då kallat Rus. Kampen mot Moskva-riket har pågått i flera hundra år. ”It is not a war on territoriers, it is a war of defending our rights, our own culture.”. 

De talar om hur drönarna tar över mer och mer. I dag är 70% av alla träffar på fordon, installationer och soldater förorsakade av drönare. Tyvärr hänger ryssarna med i den supersnabba tekniska utvecklingen. När ukrainarna kommer med en ny dödlig teknik, så hittar ryssarna ett motmedel inom en månad. Kriget är en teknisk kapplöpning.

Så träffade vi även den udda organisationen UApostcards. https://uapostcards.org/. På deras hemsida väljer du ett vykort, skriver adressen till en vän och en hälsning från dig. Detta skrivs för hand i Kyiv, frankeras, läggs på brevlådan och efter ca tre veckor har din kompis fått din hälsning. De skickar ca 20 vykort om dagen. Kostnad ca 30$. Överskottet går till armén. På tre år har de fått in 500 000$. En listig idé som dock förefaller mycket tidkrävande. Skriver du din hälsning på svenska, så klarar de även detta!

Jonas kramar om en man som kommit tillbaka från kriget

Fru Söderström

Söndag 27.4. Radytski är ett gäng vänner som i tre år har stött 25:e bataljonen med pengar och förnödenheter. Sannolikt har de stridande vänner där. Verksamheten är pengamässigt liten och de har valt att inte registrera sig för att slippa byråkratin och redovisningen för myndigheterna. Pengar får de in genom att ordna fester med mycket dricka, vilket även vår grupp fick smaka på, så stämningen var hög när vi bjöds på vacker sång och dans. Själva dansade vi ”Fru Söderström”, som vi övat på varje midsommar. Kul när man för en gångs skull själv kan bjuda på något.

Eftermiddagen ägnades åt rundvandring i centrala staden. Finns så mycket att se och beundra. Tur hade jag. Hittade en välkänd Banksy. Skuggan från stridsvagnshindret låg precis rätt. Eller är det målat?

Children of Heroes

Måndag 28.4. Flertalet organisationer vi träffat riktar sitt huvudsakliga stöd mot militären. Nu träffade vi Children of Heroes. https://childrenheroes.org/en/”Hjältarna” är soldater som stupat och det är deras barn organisationen stödjer. Nu har man 13 000 barn som mist sin far och i en del fall även mamman. Barnen bor oftast hos en äldre släkting som nu får ekonomiskt stöd upp till 10-års ålder. Dagligen tillkommer 10 – 15 barn som lever i ett humanitärt kaos. Den yngsta är en månad. Barnen får vouchers där de själva kan välja vad som bäst behövs. De har en budget på 10 miljoner dollar, men pengarna räcker dåligt. Pengarna kommer främst från inhemska givare.

–  Everybody wants to support our army, but please do not forget our children, sa Nataliia

Det här är en av de organisationer jag kommer att skicka pengar till av överskottet från resan på 85 000 kronor.

Inräknat deltagarna privata spenderande på mat och annat, utgifterna för resan och ”vinsten” på resan (som kommer att skickas till några organisationer) så lämnade vi 347 000 kronor till civilsamhället. Detta gjorde vi bra!

Flyglarm till lunch

Lunch på Pushata Shata. En restaurangkedja som jag gissar finns över hela landet. Supersnabb mat. Man pekar på vad man vill ha, de väger maten och sedan är det bara att betala. Mitt problem är att jag är lite velig och har svårt att bestämma mig. Detta eller kanske detta, vad är det där för något och vad kommer senare längs den långa disken? Det finns ett 100-tal beslut som måste göras. Men jag älskar de här inrättningarna och gott brukar det alltid bli.

Men när jag står vid kassan går flyglarmet och restaurangen skall snabbt utrymmas. Snabbt val igen. Ta med maten? Annars slängs den. Min mat slevas ner i plastlådor, jag betalar och skyndar ut. Jag, Boel, Viktoria, Gunnila och Ira sätter oss vid vid glaskupolen invid den höga statyn mitt på Maidan. Mer centralt kan man inte äta sin lunch i det här landet. Men ryssen såg oss nog inte.

På kvällen gick tåget till Chelm i Polen.

Tåg genom Polen. Båt till Nynäshamn

Tisdag, onsdag 29-30.4. Jobbigaste natten. Vid 3-tiden kom ukrainsk passpolis. en timme senare polsk polis och sedan skulle vi av redan vid 5-tiden. Efter en timme gick tåget till Warszawa där vi sade farväl till sex deltagare som skulle hem till Tyskland, England och Litauen. Bytte till snabbtåget mot Gdansk. På kvällen bjöd Polferries på flott middag.

I god tid var vi hemma för valborgsmässoelden.

Sociala drönare

Måndag 21.4. Hur många volontärorganisationer finns det i Ukraina? 10-tusentals svarade reseledare Ira. Vi besökte Social Drone djupt nere i ett parkeringsgarage och träffade Mykola. De har kring 900 medlemmar över hela landet och även utomlands (en i Sverige) som jobbar hemma med att sätta ihop drönare. Bokstavligen vid köksbordet. Delarna köper de själva på internet från Kina. 200$ för en enklare drönare. De får ca 250 monterade drönare i veckan med posten, kontrollerar dem och skickar sedan vidare till beställarna vid fronten. Någonstans läste jag att Ukraina har tillverkat två miljoner drönare. Den tekniska utvecklingen går rasande snabbt. Ryssarna är skickliga och ett motvapen kan vara klart på en månad. Hur väl rustat är Sverige för den här sortens krig?

Delade ut pengar

Tidigare har jag med viss framgång samlat in pengar för att donera till organisationer vi möter under resan. Den här gången lyckades det långt över förväntan. Nej, jag hade inga förväntningar, men konstaterar glatt att jag fått 31 000 kr från 19 personer på svisch. Nu har jag tagit på mig ansvaret att fördela de pengarna på ett i mitt tycke vettigt sätt.

BUR och Dzygas paw

Building Ukraine Together är en stor landsomfattande organisation som arbetar för att mobilisera och skapa kontakt mellan ungdomar från olika delar av det stora landet. De startade år 2014, efter Euromaidan, som ett integrationsprojekt och kanske för att stärka den nationella identiteten.

Dzygas Paw har inget med hundtassar att göra. Namnet är fånigt och missledande. Verksamheten är helt inriktad på att stödja militären. Ledaren Iryna gav en imponerande genomgång av en imponerande verksamhet. Flera i vår grupp tog i hand och tackade för en bländande föreläsning.

På tåget

L´viv är enn härlig stad. Nu dessutom soligt och säkert 25 grader varmt. Tror vi alla velat stanna längre. Men 19.46 satt vi på tåget till Odessa. Ira hade skött bokningen perfekt och vi hade alla fått underbäddar. Utspridda i många kupéer och flera vagnar. Överbäddarna fick yngre ukrainare något som flera gånger tidigare givit intressanta kontakter.

Pelle och Nisse i vagn 7 satt och pratade med en medresenär, Vasily som också skulle till Odessa.

– Bor du där eller vad skall du göra där? frågade jag.

– I am conductor, blev svaret.

– But not on this train, påpekade jag

– No, of the Odessa opera.

Han var alltså dirigent för orkestern vid landets mest berömda opera. Så blev vi alla 20 inbjudna till baletten Gisélle på fredag kl 17. Och min första första balett.

Mykolaiv

Tisdag 22.4. Vi anlände på utsatt tid till Odessa. Tågen i det här landet går tydligen alltid på den tid som står i tidtabellen. Alla de gånger jag rest i Ukraina i alla fall, och det är många. En hyrd buss tog oss 140 km österut längs Svarta havets kust till Mykolaiv. Här känns kriget närmare.

Tidigare hade staden 500 000 invånare Nu 300 000. Många fler har flytt, samtidigt har befolkningen fyllts på med flyktingar från Kherson och Donbas. Vi vandrade kring i staden. Många hus hade förspikade fönster, några var helt sönder sprängda. En vårdcentral hade nyligen träffats av en missil. Energisystemet, sjukhus, skolor och förskolor tycks vara primära mål för ryzzarna. Bilderna få62r tala. I morgon fortsätter vi österut till områden som tidigare ockuperades.