Ivan, heter vår reseledare

När jag först började fantisera om den här rean hade jag en självklar reseledare: Den man jag reste med i Ukraina, juni 2022. Under märkliga omständigheter förvann han, slutade kommunicera. Desperat letade jag efter alternativ. Kontaktade till och med mina vänner i Ryssland. Dvs, alla har nu satt sig i säkerhet utomlands. En av dem har en ukrainsk fru, hon föreslog en man som hette Ivan och också var bosatt på Cypern.

Jag tog kontakt i maj och det blev träff direkt. Att jag glömt presentera honom beror på stressen och en därmed ökad virrighet. Vi hade många och långa samtal över nätet och jag kände tidigt att han skulle bli en utomordentlig reseledare.

Ivan är 42 år och arbetar för flera volontärorganisationer sedan kriget bröt ut. Mycket med organisationen Glory UA, som vi senare skulle besöka i Kiev. På meritlistan finns bland annat att han skickat ett 70-tal terränggående bilar till fronten. När kriget bröt ut flydde han med fru och tre barn till Cypern. Mer än tre barn innebär att man undantas militärtjänst. Jobbet för ett ukrainskt företag sköter han på distans.

Elitsimmare som nu satsar på triathlon och gärna springer både upp- och nedför berget Olympos.

Charmig, oftast med ett leende och med snabba svar på allt från busslinjer till orsakerna till Carl XIIs nederlag vid Poltava, något han för övrigt beklagade.

Ivan mötte oss i Przemysl nära ukrainska gränsen. Strax gjorde han en What´s App grupp där all information fanns tillgänglig för oss 14 i gruppen. Han visade sig som en självklar ledare och en god värd för vår studieresa.