Först lite reklam
Resan går fort. Alltför fort för att hinna med att skriv och pyssla med bilder. Enligt plan går vi snart på tåget till Odessa efter knappt två dagar i L´viv.
Från Nynäshamn reste vi med Polferries. Märker inte ens när båten började röra på sig. Sitter i Pianobaren med de andra 14 deltagarna på väg mot Ukraina. Många ölglas på borden. En äldre kvinna spelar smäktande melodier medan solen sänker sig i skärgården. Det är nästan bara vi och polska lastbilschaufförer. Lugnt och fint, känns som vi redan ankommit Polen. Rederiet överraskar med att bjuda på middagsbuffé. Stor skillnad mot Viking Line.
”Mr Jutvik? Det är taxichauffören som lämnar över alla tågbiljetter för Polen och vi hoppar in ni några bilar. I god tid står vi på perrongen och väntar på expresståget till Krakow i södra delen av landet. Sommaren har kommit, det är 22 grader och vi susar fram genom ett böljande landskap i över 200 km i timmen. Blommande rapsfält avbrutna av ljusgröna lövskogar. Riktiga skogar, inte plantager som hemma.
Tåget är fullt, men det är lugnt och tyst och riktig biljett kontroll. I restaurangvagnen väljer vi i en lång meny där maten lagas på plats. Sex timmar till Krakow går bokstavligt fort. Tåget anländer i tid, så vi har gott om tid till tåget till gränsstaden Przemysl. Polacker är hyggliga och hjälpsamma, det enda jag har emot dem är deras hopplöst svårstavade ortsnamn. Hotel Europejski ligger bekvämt 200 meter från järnvägsstationen. Vi lyckas passera en rejält sur receptionist. Ett enkelrum saknades, men det löste sig genom att Hasse och Britta (fingerat) kamperade ihop.
Mot öster!
Likt Karl XII skall vi mot öster. På måndag morgon står vi i den långa kön för att gå på det ukrainska tåget till L´viv. Mest ukrainska kvinnor som ska hem på besök. Många barn. Några västerländska män med allvarliga miner, diplomater, militära rådgivare med hemliga uppdrag. Alla besökare till Kiev måste resa med det här tåget.
Passkontroll på tåget. Narkotikasniffande cockerpsaniels. Landskapet förändras inte mycket när tåget passerar gränsen. På perrongen möter Irina (Rina) strålande glad. Ung, söt och mycket energisk. Det dröjer inte länge innan vi alla sitter på spårvagnen till vårt hotell med det lockande namnet Plazma.
Världens vackraste stad – L´viv
Detta förklarade kvinna för mig på tåget. Att hon vuxit upp där själv hade kanske lite med saken att göra, men i alla fall! Hela eftermiddagen vandrade vi runt under ledning av en 19-årig arkitektstudent som försökte förklara olika byggnadsstilar och historiens svängningar. Under de senaste 300 åren har staden tillhört åtta olika länder och haft många olika namn. Gränserna har vandrat fram och tillbaka.
It would be better if there had been no war, and my dadsdy would not have died then. Vi är rejält trötta på kvällen. I morgon, på tisdag väntar besök hos en av landets största hjälporganisationer. Nu skriver Elin Jönsson, reporter på SvT, att hon vill träffas oss på stationen nästa kväll, innan vi reser söderut till Odessa. Och i denna stund måste jag nu skynda dit.
Projekt Läs & Res 