Kryssning över Östersjön. Tåg genom Polen

26-27.10. Att gå på den polska färjan i Nynäshamn är ett kliv direkt in i Polen. Inte så flashigt, inte överdrivet lyxigt, inga orgier i mat eller vin i automater. F ö bjöd Polferries på middagen. Gdansk låg i dimma. Förbeställd taxi till tåget som snabbt tog oss till Krakow där vi bytte till det långsammare tåget mot gränsstaden Przemysl. Blev väl mottagna på Hotel Europejsky och direkt i säng.

28.10 Tidig frukost tvärs över gatan. Klockan var nio när vi 11 resenärer ställde oss i kön till det ukrainska tåget som gissningsvis körde på rysk spårvidd. Lite som Harry Potter och tåget till Hogwarth. Även om detta är min fjärde resa så känns det något högtidligt med att se skylten UKRAïNA dyka upp. Tar man tåget in i Ukraina så görs passkontrollen under färd utan timslånga väntetider i en buss.

Ira (Iryna), vår ledare, mötte på trappan till L´vivs station. Särskilt glad blev hon av att träffa Eric, som var med på förra resan i april.

Under eftermiddagen guidades vi runt av Jurij mellan medeltidskyrkor och magnifika byggnader.

Själv är jag lite trött på både kyrkor och statyer över berömda poeter. Minnet av mötet med soldaten Oleg på en parkbänk stannar kvar. Han miste benet vid försvaret av Kharkiv våren 2022 och lever nu med en protes som gör att han kan gå hjälpligt. En av de fantastiska män som stått upp mot det ryska tyranniet i försvar för en bättre framtid.

I maj såg vi krigskyrkogården. Nu var vi där igen. Den var nu ännu större och nya gravplatser var förberedda. Vad kan jag göra för att stötta i kampen mot ”orcherna”. Jo, så kallas de ofta här. Klart att både du och jag kan göra en hel del.

Kvällen på hotellrummet med en stor plastflaska med svart öl, korv och saltgurka.

Drönare i köket

29.10. Vi träffar Mykola som är en del i nätverket Social Drone. Han gör som många andra; köper delar till drönare på internet från Kina och sätter ihop dem hemma. Kostnad högst 200 $. De första gjorde han hemma i köket, därefter på balkongen och har nu expanderat till ett rum nere i ett parkeringshus. Han är en bland åtskilliga tusen som plockar ihop drönare hemma. Drönare för spaning eller försedda med sprängmedel.

Dzygas Paw

Dzyga är en hund, vilket inte har ett dugg med det här nätverkets verksamhet att göra. Framgångsrikt samlar de in pengar för inköp av kritisk utrustning till armén, men även till sjukvården. De har lyckats med vad de stora organisationerna inte klarar av – de berättar exakt hur din gåva använts! Iryna Popovych berättar också att ukrainska volontärorganisationer är hårt kontrollerade. Liksom i Sverige får inte de administrativa kostnaderna överstiga 20%. Dzynas Paw har under 10%. Iryna förklarar också hur mycket effektivare det är att stödja små organisationer, gärna lokala med personliga relationer till de som tar emot stödet.

Kolla in den här organisationen https://dzygaspaw.com/. Där kan du själv placera några hundra- eller tusenlappar. Gör det och berätta gärna för mig hur du tycker att det funkade. Tror vi alla i gruppen blev imponerade av den här organisationen.

Till sist besökte vi Volunteering and Help, den tidigare så stora organisationen som vi besökt två gånger tidigare. I början av kriget tog de emot 20 lastbilar om dagen med donationer. Nu enbart några i veckan. Givarna har tröttnat samtidigt som behovet av ren nödhjälp har minskat.

Tåget går 17.38

Vi har goda marginaler när vi väntar på spårvagnen för att ta oss till stationen och nattåget till Chernihiv i norra Ukraina. Men ingen spårvagn. Ira ringer på taxi. Sju av oss kommer iväg och skyndar genom stationen. Tåget står inne och vi tar oss upp på vagn 25. Ira ringer och säger att de är på väg. Så rullar tåget. Vår grupp är splittrad och reseledaren borta.

Efter några minuter dyker de fem upp. De hade hoppat på vagn nr 20!