Författare: Christian Jutvik / projekt Läs och Res
Jag skriver om resor och resande.
Mitt projekt är att skriva ned erfarenheter som börjar med att jag liftade till Indien 1969. Framför allt vill jag redogöra för de erfarenheter jag fått av att i 37 år (1979 - 2015) ha drivit Läs och Res som jag startade med ambitionen att skapa alternativ för ett mer meningsfullt resande. Min målsättning var att bli större än Vingresor! Detta misslyckades. Annat lyckades jag med.
Nu har jag landat efter en lång resa i Nepal, Indien och Bangladesh. Känner att jag har så mycket jag bara MÅSTE berätta. Allt från noshörningar på gatorna till svårbeskrivbara föroreningar. Och om den studieresa till Nepal jag ordnade för föreningen Jaktkritikerna (och gör om nästa höst). Varje lördag (från 1.2) skall jag komma med en ny historia.
Konstaterar att jag nu har 62 böcker kvar av min tjocka bok (490 s) om tiden med Läs och Res (1975 – 2015). Tryckte 500 ex. Själv är jag mycket nöjd med att få berätta vad som egentligen hände och förklara min syn på resande och resebranschen. Maila mig om du inte fått den. christianjutvik@hotmail.com
Priset är 260 kr inkl det nya portot. Massor med färgbilder kostar mycket att trycka. Säljer jag alla så bör även det här bokprojektet gå jämnt upp, vilket var min målsättning.
Sista sommardagen inföll lördagen 14 september. Sol, vindstilla och 14 grader. Då hade jag min Bok-släpps-fest. Många kom och bägge terrasserna var fyllda med besökare som lyssnade på mig, på Olof Dalne som recenserade boken och på ett dussin medförfattare som berättade lite om vad och varför de ville medverka i boken. Vi som höll talen stod uppe på balkongen mellan terrasserna. Aldrig har det varit så mycket folk hemma hos mig på Skyttevägen 25.
Olof Dalne sa
”I dag är det viktigare än någonsin att upptäcka världen genom direkta upplevelser med egna sinnen . Bakom varje hörn man rundar, öppnar sig nya möjligheter”.
”Christian gick sin egen väg. I boken får du följa honom under 50 år och låta dig själv bli inspirerad.”
490 sidor, 220 kr med porto. Betala med Swish eller till bankkonto som jag kan maila dig.
300 böcker anlände dagen innan den stora festen. Jag öppnade en av kartongerna och bläddrade nyfiket i den översta boken. Den var vacker och färgbilderna OK, men skrämmande tung.
MEN, ett förödande feltryck! Lämnar jag ut den boken så får jag allvarliga problem. Det är fredagskväll och i morgon kommer det 120 personer…! Vad göra?
På lördag morgon lade jag fram 20 blädder-exemplar. Mina vänner bad jag skriva upp namn och adress samt att redan nu betala. Så långt funkade det fint.
Att det var fel i boken visade sig vara förlagets fel. De hade skickat en gammal fil till tryckeriet och tog på sig skulden. Jag behöver inte betala fakturan på 75 000 kr.
MEN, ännu i dag, en månad efter festen, har boken, som nu skulle tryckas i Turkiet, inte kommit varken till mig eller till de 110 personer som redan beställt och betalat. Enligt uppgift skall de skickas den här veckan. Tänk att det är så sällan jag kan få vara helt nöjd!
Landet fascinerar mig. Så nära och ändå så långt bort. Människorna är samma som vi, men med en helt annan historia och helt andra erfarenheter av livet. Slaveri under tsaren, slaveri under kommunismen och helt alienerade under Putin. I dag är folk inte rädda, men allt är osäkert och svårförutsägbart. Ingen litar på media.
Jag reste i två veckor med sambo Boel, två utvalda vänner och en rysk familj med tre barn vi nyligen lärt känna. Vi skulle till Kenozero nationalpark. Ingen resplan, bara bokade platser på tåg till en plats ingen av oss kände till. Allt skulle fixas på plats. Och med ett sådant upplägg blev det naturligtvis en strålande resa.
3:e klass
Ryska tåg är utmärkta. Manglade lakan, städning flera gånger om dagen och en ångande samovar där det bjöds på te 24 timmar. Klockan 22 släcks belysningen och det var bara dunkandet från järnvägsskarvar som hördes. Alkohol var förbjudet, det var bara någon som smusslade lite (jag). ”Första klassens resa i tredje klass”, sa Boel.
Slutat flyga
Här var det nog fotografen som vinglade
Det är lätt att låta bli flyget när resmålet ligger nära. Viking Line till Helsingfors och direkt med tåg till S:t Petersburg går på 24 timmar. ”Tax-free” står det på båten. Det är nog sant, men snuset var billigare på Willys än på båten som lever på sin skattebefriade sprit. Hytterna däremot var billiga, 500 kr för en 4-bäddshytt T o R. Fast då låg vi på ”ankardäck” under alla bilar. Men sjöutsikt hade vi!
Vandrade mellan övergivna byar
I fyra dagar gick vi i nationalparken. Beklämmande se byar som övergavs när Sovjet föll 1991 och kolchoserna stängde. De som odlat marken hade varken rätt till marken eller maskinerna. Alla flydde till större samhällen. De som hade kontakter lyckades ta sig till Moskva eller S:t Petersburg. Nu växer åkrarna igen, skogen känns som urskog och taken faller in på de gamla vackra stockhusen. Vi kom till helt övergivna byar och till andra där några gamlingar bodde kvar, några hus var nödtorftigt rustade som sommarstugor (datchor). Vackert var det, men det var nog betydligt vackrare förr när bygden var befolkad.
Vi kunde njuta av stigar genom skog som inte rörts på många år och över den sorts blomsterängar som i dag är sällsynta hemma. Det blev bad i sjöarna vi passerade på stigen längs den ås som var vattendelaren mellan Östersjön och Vita Havet.
För mig personligen var det härligt att lite överallt längs de guppiga grusvägarna få se min favoritblomma jättebjörnlokan i stora bestånd. I Sverige hatad, fruktad och förföljd. Den kallas på oklara grunder för ”invasiv”, vilket innebär att alla medel är tillåtna för att utrota den ståtliga växten. Vad som verkligen är ”invasivt”, åtminstone här i Saltsjöbaden är tujan. Överallt planteras den trista växten längs tomtgränserna. Den vill jag gärna utrota!
En tavla
Vill man sätta upp en bild på väggen så kan man rama den redan i bilden. Smart och billigt.
Fönster jag såg
Jag fäster mig gärna vid vissa motiv. Förr var det oxar och bufflar i arbete. Nu i Ryssland fönster och människor jag mötte. Överallt i Ryssland hittar man konstfärdigt utformade snickerier i fönsterfoder och takskägg. Och i fönstren finns ofta något vackert som blir som ett stilleben.
Människor jag mötte
Inte mötte vi mycket folk ute i skogen eller de mestadels övergivna byarna. Men några förstås. Här presenterar jag tre stycken som jag fick lite kontakt med.
Ivan Alexandrovich, chef för nationalparken. Såg ut som jag vill tänka mig en rysk björn. Namnet motsvarar ”Kalle Karlsson” i Sverige. Pratade med honom en timme.En ovanligt varm dag satt hon vid vedtraven. Sa inget, men ögonen såg undrande ut. Vem – var jag?Vasiliy, han som skulle ro oss över sjön. Men vi ville ro själva. Han visade oss den av norrmän restaurerade kvarnen och talade utmärkt engelskaGubbe skuren i trä. Ryssarna excellerar i träskulpturer
Inga björnbär
Däremot hejdades vår gång hela tiden av rika hallonbuskar. Samtidigt var det just hallonen som gav barnen raster och motiverade dem att fortsätta gå. Även här var det ett dåligt blåbärsår, men smaken på det vi hittade var något annat än Willys vattniga amerikanska s k blåbär.
Björn fanns det däremot gott om. Vi såg spår ett flertal gånger och jag blev lovad att få se björn om jag kom tillbaka nästa år. Kanske ska jag göra det. Nationalparkens förvaltning har odlat upp åkrar med havre och jordärtskockor för att ge mat till björnar och harar. Endast lokalbefolkningen får jaga i parken (älg, mård och varg), men antalet jägare minskar och vargen är ett problem genom att det finns för lite älg och vargen går in i byarna och tar hundar för att hitta mat. Däremot träffade jag ingen som var rädd för varg.
Ryska gästfriheten
Var helst det bodde människor mötte vi den. Vi bjöds på nyfångade småabborrar och hemgjord vodka av turister från Moskva. Vi betalade för maten när vi åt hemma hos någon, men bjöds alltid det bästa och alltid något extra.
Inbakad gädda
Men Ryssland är ju förskräckligt!
Ja regimen, politiken är det. Och det är huvudsakligen vad som sägs och görs av Kreml, som blir den mediala sanningen i utlandet. Vad jag vill förmedla här är att de ryssar jag mött under både den här resan och flera tidigare har varit påfallande trevliga och hjälpsamma. Frågar du om vägen, så stannar de upp och försöker hjälpa dig trots språkförbistringen. Gästfriheten är redan nämnd.
Välutbildade människor i de stora städerna litar inte på de egna tidningarna och allra minst på statlig TV. Våra vänner och många av deras vänner har inte ens brytt sig om att skaffa TV. ”Inget som skrivs eller sägs på TV är sant”, är deras utgångspunkt. De tittar på BBC på Internet.
Men kriminaliteten? Vem har inte hört talas om den ryska maffian, drogmissbruk och ruggiga islamister? De finns säkert, men något gatuvåld har jag inte kommit i kontakt med. F ö går ryska tonåringar omkring i S:t Petersburgs tunnelbana med telefonen eller plånboken halvt nedstucken i bakfickan. Det gör man knappast på T-centralen i Stockholm.
Jag är en hopplös tidsoptimist. Sedan början av året har jag korrat, gjort layout, fått synpunkter, korrat igen och skrivit till några små historier som andra påmint mig om. Som t ex när jag fick stryk av den farliga maneten utanför Sierra Leone – Portugisisk Örlogsman.
Portugese-man-on-war, på engelska
Boken började jag skriva våren 2016 och nu är den äntligen klar efter två provböcker, dvs den har nu gått till tryck i Riga.
I boken skriver jag om allt som hänt sedan 1975. Sidorna har runnit i väg och det var först på slutet jag förvånat och skrämt konstaterade att det blivit en oplanerat tjock bok.
Nu har jag inte skrivit allt själv. 90 resenärer har skrivit sina berättelser, dessutom 17 reseledare. Ytterligare en förklaring till bokens omfång är att jag har illustrerat texten med färgbilder på drygt varannan sida. Visserligen dyrare att trycka i färg, men texten blir så mycket roligare och mer begriplig med bra och relevanta bilder.
Fest
Jag berättar om boken och hur det hela gick till. En oberoende recensent får ordet och flera av mina medförfattare finns på plats. De kommer att presenteras liksom konstnären som gjort omslaget. Räkna med att träffa många bekanta från någon resa på terrasserna under stora träd.
Lördagen 14 september kl 14
Hemma hos mig: Skyttevägen 25, Saltsjöbaden.
Boken kan du då få till självkostnadspris. Ca 150 kr. Du kan också beställa boken hos internetbokhandeln eller i bokhandeln. Och naturligtvis låna på bibliotek.
Buss från Slussen avgår 13.10, 13.30, 13.50 till Saltsjöbanan som tar dig till hållplats Erstaviksbadet. Tågbyte i Igelboda (be medpassagerare om hjälp). Gå 150 m i tågets färdriktning, tag höger vid stor Läs och Res skylt, uppför den branta backen. Hela resan tar 35 minuter, lätt som en plätt!
Lätt att parkera om du åker förbi huset och nedför en backe. Där kan du stå.
Jag och Boel bjuder på ostar, bröd och de yppersta viner. Tomater kan du nog plocka själv från buskarna. Och det är alltid fint väder på Solsidan.
Intill huset finns sjöar för bad och fint naturreservat med markerade leder. Dessutom Grünewald-villan, Leksaksmuséet och restauranger och pizzerior.
Passa på att tillbringa helgen i Saltsjöbaden. Fashionabla Grand Hotel i Saltsjöbaden erbjuder rum för 1500 kr. Blir ni flera som bokar, skall jag se till att ni får rabatt.
Anmälan
Anmäl dig snarast på mail: christianjutvik@hotmail.com. Eller 076 94 33 8 11.
Max 120 personer, eller lite fler.
Bokens innehåll:
Därför skrevs den här boken
Därför skriver jag 1
Överlät företaget 2
Vägen till Indien 3
Ett hundra författare 5
Tidigt intresse 5
Idealismens tid 6
Och vad hände se´n då? 7
The Läs och Res story 9
Red or white? 1975-78
Kan du ordna en resa till Nepal? 11
Missat tåg i Hallsberg 14
Hösten 1975 gick första resan till Nepal Nepal 15
Transithotellet i Moskva var välbevakat 16
Chicken or beef? 17
Billigt hotell i Delhi Indien 18
Första Nepalresan – då varjag med! Mejt Ahlmark Indien Nepal 19
Ankomst Varanasi. Inget bokat! Indien 20
Kulturchock! Indien 24
Stölder var ett problem Indien 25
Missat tåg i Sonpur Indien 26
Mitt i natten stannade tåget Indien 27
Calcutta översvämmat Bengt Bjurström Indien 28
Buss till Kathmandu Sten Ahlmark Nepal 29
Det var då Kjell Bergqvist Indien Nepal 32
What is your price, Sir? Sten Ahlmark Nepal 34
Vi ville berätta Marianne Andersson 36
Biståndskontoret i Dacca Bangladesh 37
Reseledare blev våra värdar 1979-81
Läs och Res växer fram 41
Röda siffror 43
Första resan för Läs och Res AB Elisabet Rudhe Nepal 45
Reseledare blev våra värdar 48
Resa med ett ärende 49
Till Indonesien
Indonesien 49
Marknadsföring och kommunikation 50
Föredrag blev min marknadsföring 51
Från koja till slott 1982-84
Från koja till slott 53
Färöarna och Alaska Färöarna 55
The Bangladesh connection Hasan Mansur RL Bangladesh 56
Tigern – en ruggig historia Bangladesh 60
Vandring på Borneo och värsta olyckan Stefan Berry Indonesien 63
Vad gör en svensk ”researrangör”? 1985-87
Äntligen Kina Kina 67
Vad gör en svensk ”researrangör”? 69
Ibland jobbade jag runt 74
Resan som förändrade mitt liv Gunnie Aalmo Indien 74
Dear Participant! Ramesh Jangid RL Indien 76
Kiss & bajs på resan Kristina Bechtold 78
En vecka i Tibet Tibet 81
Tre veckor i fängelse 85
Resa med sina barn? 1988-89
Resa med sina barn? 87
Vi tänkte inte som andra i klassen 88
Inte så beskyddande pappa 89
Stora Grisen – nu skulle barnen resa Malaysia 90
Vad är en tropisk regnskog? Malaysia 93
År 1989 vågade jag anställa 95
1 maj var min första arbetsdag Katarina Ridderberg 96
Rickshor från Calcutta Indien 98
Java – Bali – Kalimantan Örjan Persson Indonesien 99
Shermatang, Kathmandu och New York E Olsson & L Sjöberg Nepal 103
I was the ambassador of India 1990-91
Resenärerna blir äldre 105
Tre världsdelar 107
Gulfkriget ett slag mot turistnäringen 107
Ryska resebyrån 108
Specialresor – Sjukvård i Indien Indien 109
Tredje dagen vågade kvinnorna komma Gunnie Aalmo Indien 111
I was the Ambassador of India Era Meyappan RL Indien 113
Att bli väckt av en tiger Ellika Nyqvist Bangladesh 117
The travel schizophrenia Hua Tie Zheng RL Kina 118
Familjen i Malaysia Gun Skärbäck Malaysia 120
Det stora språnget 1992-94
Mariatorget – det stora språnget 125
Kontakt med kunder 127
En upprörd man ställde frågan 127
Letade reseledare i Bhuj Indien 128
Living legend Hasmukh Gor RL Indien 131
I kanot tillsammans med punaner Katarina Ridderberg Indonesien 133
Läs och Res passar inte alla Jörgen Wide 135
Katastrof i Söderhavet Salomonöarna 136
Bilder blir en dagbok 137
Barnen lär sig mer under en dag i Nepal än under en dag i skolbänken 139
Welcome to my exotic country Shekhar Dangol RL Nepal 140
Reiseminner Kari Glomsaas 146
I started as a helper in 1990 Politarius RL Indonesien 147
Den osannolika sannolikheten Indien 152
Följ med till Ural! 1995-97
Föreläsningar varje vecka 155
Ett riktigt bibliotek 158
Böcker, kartor och flygbiljetter 158
Salomonöarna igen Salomonöarna 159
Hemsida och mejl 159
Vandra med Rabari Indien 160
Komi-republiken i norra Ryssland Ryssland 161
Naturligtvis blev det en resa. Eller, två helt olika Ryssland 164
I Ust-Unja tar vägen slut Eva Sunesson Ryssland 166
Tiggarna, indisk dagbok Clas Rosvall Indien 169
Vi drömde om Borneo Ingrid Lagerlöf Indonesien 170
Min dagbok från Ecuador Örjan Andersson Ecuador 174
En fantastisk resa, inget blev som planerat Anita Annas Indien 179
Oföränderlighet utarmar själen Sture Boström 183
Afghanistan 10.9 2001 1998-00
Nytt millennium 187
Afghanistan 10.9 2001 Afghanistan 188
En resa till Tanzania blir till Carl-Olov Cederblad RL Tanzania 192
Upplevelser och insikter av resande Leif Delén 195
En wokad tomat i Kunming Gunilla Löfgren Kina 196
De som bor vid resans mål Klas Grinell 197
Lyckan är att finna släktingar i Nepal Marianne Bial Nepal 199
People of Kwaio were happy to receive you
Ronnie Butala RL Salomonöarna 200
Vi hängde, hasade och stönade oss fram Eva Stenberg Salomonöarna 202
Vägande skäl Silva Sköld Honduras 204
Lovsang til Läs och Res Berit Johns 210
Not easy to be a tourleader 2001-03
Inget bra 2001 211
För dig som är lite äldre, 55? 211
Med Börje till Indonesien Indonesien 213
Missöde på Nias Indonesien 213
Seminarier 216
Anställda startar eget 217
Nepal Education – vårt projekt Svante Strindberg Nepal 217
Ledaren betydde mye Kari Glomsaas 219
Salomonöarna, bäst av 21 resor Bim Spångberg Salomonöarna 221
Solomon Airlines Gunilla Rehnquist Salomonöarna 223
Reiseminner fra Soweto Kari Glomsaas Sydafrika 225
En välslipad tjuv Torbjörn Peterson Guatemala 227
I am a forest officer Hamisi Gyori RL Tanzania 229
Not easy to be a tourleader Nguyen Chí Linh RL Vietnam 235
Om att gå vilse 2004-06
25-års jubileum 237
Genomkorsa Borneo Indonesien 238
Inbördeskrig i Nepal Nepal 243
UD avråder från resa 244
Första resan till Iran Iran 246
Om att gå vilse Iran 251
Nästan allt fungerade Ronnie Andersson Vietnam 253
Min dagbok från Tibet Angelika Bilhöfer Tibet 254
Minnen med Läs och Res Gun och Agne Hörberg Indien 260
Jorden är platt! Allessandra Drakenklo Indien 261
Det är människorna som intresserar mig Eva Tullberg 263
Med hajar i familjen Lise Bach Belize 265
I am Eva! Eva Garcia RL Kuba 266
Etter fire turer med Läs och Res Ivar Teigum 270
Barnvänliga Thailand 2007-09
Reseledarkonferenser – det bästa jag gjort 273
Volontärturism 275
Barnvänliga Thailand 277
Vägen till Indien – landvägen alltså 279
Jag reste till Mali Mali 281
Räven berättar Mali 286
Jag reste inte till Jemen 288
A lot more interesting than normal tours Myint Tun RL Myanmar 288
Nu är det jul igen Clas Rosvall Etiopien 290
Grodor i Ghana Maria Aschenbrenner Ghana 291
Jag ville bara hem Solveig Perklén Etiopien 293
Höga diskantstämmor i tropiknatten Kjell Dennersten Salomonöarna 295
I was put on a test ”Santiago” RL Syrien 298
Därför väljer jag Läs och Res Christine Duprez 299
Musik spränger gränser och bygger broar Bertil Rewhus 301
Byvistelse på Madagaskar Siv och Sture Domeij Madagaskar 302
Föga anade vi vad som pågick i Syrien 2010-11
På tvärs med resebranschen 305
Rekordet blev 24 resor 306
Klagomål 307
Great Himalayan Trail 308
Den båtturen glemmer jeg aldri Knut Christiansen Indonesien 315
Kuba: Stillastående Stig Tegle Kuba 318
Reseledaren inte positiv till landet Jörgen Wide Kuba 321
Av alla resor var Syrien den bästa Ingegerd Hedström Syrien 322
Det ordlösa systerskapet Britta Stenberg Vietnam 324
I krigets fotspår flera författare Vietnam 325
Textila möten i Peru Christina Suter Peru 332
Platsen där solen vaknar och stjärnorna bor Ann Scherling Nepal 336
Mali, ett härligt, mäktigt stycke Afrika! Stina Olsson Mali 337
Jag är rik som har råd se världen Stefan Gehrhardt Nepal 340
The Syrian war had already startet ”Santiago” RL Syrien 343
Föga anade vi vad som pågick Susanne Härnsten Syrien 345
En researrangörs mardröm 2012-13
Sälja företaget 351
Vi lämnar Swedenborgsgatan 352
Burma / Myanmar 353
Biblioteket i Nat Sein 356
Sicksack förbi kycklingar, hundar Mia Stamming Myanmar 358
När drömmar uppfylls Lennart Myrman Kuba 361
Shey Gompa Festival Willi Reichhold Nepal 364
Snöstorm i Nepal Leif Lemmeke Nepal 366
En researrangörs mardröm Madagaskar 367
Omvänd annonsering 371
Min bild av Läs och Res Willi Reichhold Nya Guinea 372
Jakten på en Blåhjälmad Vanga Madagaskar 374
Landet som inte finns Lotta Bolin RL Västsahara 376
Därför kan inte kubaner baka bröd 2014 -15
Vi lämnar Högbergsgatan 381
Därför kan inte kubaner baka bröd Solveig Perklén Kuba 382
Till vår charmiga reseledare Eva Kurt Keiler Kuba 385
Lilla snäckrestaurangen Vivi Jensen Andersson Vietnam 386
Besvärligt läge – anmälningarna minskar 387
Great Himalayan Trail Kerstin Sandström Nepal 389
Myten om Wu Tao-tzu Hans Ljungberg 391
Madagaskar – en dröm som blev verklig Torbjörn Peterson Madagaskar 392
En praktikant har växt upp Katja Dalne Malaysia 395
Vilse i regnskogen Karin Thorvaldsson Indonesien 399
Vi har våra vanor Boel Hagenblad Nepal 401
Senior Citizens Centre i Panga Nepal 402
Med dhow till Zanzibar Ewa Swensson Tanzania 407
Cuba Sí! Kuba 409
The amazing story of catching a leopard in town Shekar RL Nepal 411
En gudomlig dryck Pelle Lundahl Peru 414
Personliga möten bättre än hemsidan 416
När turisterna kom till byn Maj Bronner Peru 416
Byar som vaknar upp Karin Thorvaldsson Peru 420
Jaguaren vid floden Ingvar Andersson Bolivia 422
En dag på stranden Sierra Leone 424
Bengt tackar för sig Bengt Larsson 425
Efterspel
Att äta en kaka 427
Dåligt samvete när du flyger? 428
Klimatkompensation, 50 shades of green 429
Kan man vara miljövän och ändå flyga? 431
Nog var det bättre förr! 432
Instagrambart 433
Avigsidan av att resa i grupp Jerry Ramnitz Argentina 434
All-excluding 435
Problemet är rädsla! 439
Några usla resetips 440
En skön dag på stranden
Du tycker du är klantig – risker och faror i främmande världar 442
Uppfordrande förmaningar och självsäkra uttalanden 445
Läs & Res och framtiden Pontus Wallin VD och ny ägare 446
Bilden: Jag tar en paus bland nedfallna Tung-blommor under vandring mellan byar i Guizhou provinsen i södra Kina.
.
Att lära känna världen
fordrar möda, mycket möda,
och det upptar en helt och hållet.
De flesta människor skaffar sig i stället den motsatta förmågan,
nämligen att titta utan att se,
att lyssna utan att höra.
Ryszard Kapúscinski.
På resa med Herodotos
.
Sedan jag överlämnade Läs och Res till andra i oktober 2015 har jag skrivit.
Skrivit om hur allt började på det vilda 70-talet. Skrivit om allt märkligt och spännande som hände under 37 år med Läs och Res. Naturligtvis också om mina intryck av resande, turism och den stora stygga resebranschen. Nu har jag lämnat den till förlaget Vulkan. Under tidig höst bör den vara tryckt. Tror du kommer att gilla den!
Därför skriver jag den här boken
Nu gör jag bokslut för mitt liv med resor. Det roar mig att skriva om lärdomar jag fått, och alla hiskliga, härliga äventyr jag själv fått vara med om. Samtidigt ser jag jag en möjlighet att bereda plats för andra resenärers berättelser. Dessutom vill jag berätta några av de roligaste historierna. Många har uppmuntrat, uppmanat mig att skriva – bekanta och resenärer som flimrat förbi under åren.
Jag skriver för att få ihop minnen som tunnats ut och en sista chans att förklara mina tankar kring ett bättre resande. Jag skriver inte för resenärer (tidigare och framtida), inte heller för vänner eller familj – jag skriver i första hand för att det roar mig.
I grunden är jag en pinsamt självupptagen person. Inget vackert karaktärsdrag, och de som känner mig kan nog instämma. Så här är det: Det fanns inget som tillfredsställde mig så mycket som att ständigt bli påhejad av resenärer och de många reseledare över hela jorden som kunde bygga sina liv parallellt med Läs och Res. Pengar var däremot aldrig varit min drivkraft.
Nu känns det som min plikt att rapportera. Jag vill berätta för alla fantastiska människor jag stött på under åren och som ännu inte försvunnit in i glömskans dimma. Jag tänker på alla de resenärer (kallade dem aldrig kunder) som jag fått närmare kontakt med. Ännu starkare känns plikten att rapportera till alla de reseledare som var den viktigaste delen i researrangerandet.
För mig har det varit en härlig resa under 50 år. Från att jag liftade till Indien 1969 och fram till att jag överlät företaget 2015. Det har varit ett privilegium att själv få resa och bokstavligen utforska nya (för mig) okända miljöer med syfte att ordna resor dit. Att få resa med ett ärende har varit mitt privilegium. Var jag än dök upp, var alltid den första frågan
– Why do you come here?
Att ha ett bra svar på den frågan har varit mitt privilegium.
Viktigaste har ändå varit, och det som drivit mig under alla år: Att jag fick förmånen att ge mina resenärer upplevelser och insikter, som kom att påverka även deras liv. Inte allas förstås, och mer eller mindre, men nästan varje dag fick jag: Tack, beröm och högt betyg i utvärderingarna av resorna. Det var detta som drev mig att fortsätta när motgångarna kom med miljonförluster och svinn i kassaapparaten.
För att skriva har jag tagit hjälp av mina resenärer, några av de som rest med Läs och Res genom åren. Deras berättelser och tankar om sin resa är centrala i min historia. Reseledarnas berättelser är särskilt betydelsefulla för mig, kanske också för dig som lärt känna dem under en resa. Mycket är beröm, men jag har också bemödat mig om att få fram kritiken. Misslyckandena alltså.
Ett hundra författare
Och svar fick jag! Massor av berättelser. Jag har tagit med många, de som säger mest utöver rena beskrivningar av resan. Några vansinnigt tokroliga historier förtjänar också läsning. Efter viss selektering bjuder här 90 olika resenärer på berättelser de tycker att du skall läsa. Även 16 reseledare har skrivit om hur de upplevde sin roll som ledare för besökande svenskar. Och norrmän! Ungefär 10% av resenärerna var norrmän, som förstås berättar bäst på sitt eget språk. De skriver på bokmål, det vi normalt uppfattar som norska, men det finns ytterligare två språk i Norge, eller Noreg, som det heter på nynorsk. Det tredje språket är riksmål. Ivar Teigum har skrivit på nynorsk, som jag tycker kräver lite fantasi att förstå.
Alla de som skrivit vill jag tacka för att ni ansträngt er och accepterat mina strykningar och petiga språkliga ändringar. Däremot har jag försökt att behålla varje skribents sätt att uttrycka sig, något jag vill kalla ”färgen” i språket. Så t ex, har Gerhard, som är tysk och som tidigare bott några år i Sverige skrivit mycket tänkvärt, men på lite lustig svenska. Hans text var jag försiktig med att peta i. Flertalet bidrag har fått mer eller mindre del av texten struken, och det har varit svårt att stryka text som är bra. Till sist har alla fått godkänna sin text att bli en del av den här boken.