Författare: Christian Jutvik / projekt Läs och Res

Jag skriver om resor och resande. Mitt projekt är att skriva ned erfarenheter som börjar med att jag liftade till Indien 1969. Framför allt vill jag redogöra för de erfarenheter jag fått av att i 37 år (1979 - 2015) ha drivit Läs och Res som jag startade med ambitionen att skapa alternativ för ett mer meningsfullt resande. Min målsättning var att bli större än Vingresor! Detta misslyckades. Annat lyckades jag med. I början av juni 2022 besökte jag Ukraina under några dagar. Lvi´v i väster och Kiev, inklusive de nu kända förstäderna Butcha, Irpin och Voroyanka. Såg ödeläggelsen och pratade med de människor jag träffade. Hemska upplevelser, men också mycket positivt; sammanhållningen och hur hårt de arbetade. Nu gör jag en slutlig sammanfattande resa för att besöka mina tidigare reseledare och andra vänner. Med sambo Boel reser jag österut landvägen så långt det går. Välkommen att följa med genom att trycka på knappen "Prenumerera" eller "Subscribe".

En promenad i Kharkiv

Min rapportering har hakat upp sig. Något hände under vår andra dag i Kharkiv. Förklaringen kommer senare.

24.10. Huj, va’ fort resan har gått! Bara sjätte dagen när vi vaknar upp i Kharkiv, bara 55 kilometer från ryska gränsen. Natten var lugn, så till vida att jag sov någorlunda, trots att det gick några larm för inkommande bomber av något slag.

En härjad stad

  • 1918. Lokala parlamentet röstade för en självständig Ukrainsk republik. Snart intogs dock Kharkiv av bolsjevikerna.
  • 1932-33. Holodomyr, Stalins framtvingade svält då minst 3 miljoner människor i Ukraina dog av brist på mat.
  • 1940. Intellektuella, potentiella nationalister, 3400 polska fångar och blinda gatumusikanter skjuts.
  • 1941. Staden erövras av Nazi-Tyskland.
  • 1943 i februari återtas Kharkiv av Sovjet.
  • 1943 i mars återtas Kharkiv av Nazi-Tyskland
  • 1943 i augusti ”befrias” Kharkiv av Sovjet. Då var 70% av staden förstörd och endast 28% av befolkningen fanns kvar.
  • 2022 attackerades Kharkiv av Ryssland redan under krigets första dag. En av de som dog var en gammal man som överlevt Holodomyr, deporterats till koncentrationsläger i Tyskland och överlevt detta.

Perres Matpåsar i Ukraina

Strax före nio hämtar Perre oss vid hotellet. Formellt heter han Per-Olov Karlsson. Sedan år 2017 har han bott i Kharkiv och har valde att stanna kvar när kriget började och ryska bomber regnade över miljonstaden. Frontlinjen gick bara något tiotal kilometer öster om staden. Nu är han en ikon på FB.

Vi går en en kort sträcka till höger vid nästa gatukorsning. Ser en folksamling. Mest äldre kvinnor, böjda, alla med en kasse i handen. Ett bord sätts upp. Några unga volontärer plockar ut lådor från flaket på en pick-up. Tyst formerar sig några hundra kvinnor till en ordnad kö, går fram till bordet och visar upp det papper som berättigar till en ranson. I dag får de en påse bovete, en flaska matolja och en burk majonnäs. Nästa vecka får de något annat. Maten köps för insamlade medel i Polen där priserna är mycket lägre. Tydligen lönar det sig trots att det är över 1000 kilometer till polska gränsen.

Maten tar slut före kön. Två kvinnor gråter. – ”Ni får nästa vecka”, säger Perre. Jag ger dem 200 grivna var, ca 50 kronor och känner mig nöjd över att själv direkt kunna bidraga. Tidigare har jag och Boel förstås lämnat rejäla bidrag på Perres Swish-konto.

Perre’s Matpåsar i Ukraina 🇸🇪0736008020 Swish 🇳🇴92288320 Vipps

Tisdagar och fredagar på parkeringen bakom en stormarknad

På vägen tillbaka visar Perre oss lägenheten han tidigare bodde i. Han bodde på tredje våningen. Huset träffades av en missil i början av kriget.

Boel och jag åt var sin rejäl hamburgare som lunch. Länge sedan jag åt en sådan. 100 grivna och nog den godaste jag nånsin ätit.

Vandring genom Kharkiv

Under eftermiddagen promenerade vi i samlad skock runt i stadens centrala delar. Först buss, sedan T-bana till Istorychily Muzey, där vi mötte vår guide. Första jobbet på länge, sa han.

Alla T-banestationer vi såg, både här i Kharkiv och senare i Kiev, var utsmyckade med högaktuell konst, här i emalj och många barnteckningar. Alla för att stärka viljan till motstånd. Porträttet föreställer gissningsvis president Zelensky. Lägg märke till den goda ukrainska fen som fångar raketer med sin håv.

Vi ser den polkagrisliknande Usbenska Kyr kyrkan ( Heliga moderns) som fortfarande tillhör Moskva-patriarkatet, något som tydligen diskuteras mycket just nu.

Huset var känt som en samlingsplats för ukrainska nationalister under sovjettiden. År 2014 sprängdes det av ryska infiltratörer som kallade sig för Ryska Våren. Epitetet lånat från ”Arabiska Våren”.

Nu går flyglarmet igen. Ca 5 – 10 gånger på ett dygn, säger Perre. Vår guide slår uppgivet ut med händerna och fortsätter prata på lite knagglig engelska. Bland folk på gatan ser jag ingen som reagerar. Livet måste ju fortsätta.

Kuzma Skriabin, hyllad artist och symbol för kampen mot ryssarna. Moderssången blev hans största hit. Dog i en bilolycka 2022. Stora väggytor täcks ofta av iögonfallande målningar. Här en gavel på ett femvåningshus.

Mycket musik på gatan. Folkmusik, dragspelaren är fantastisk och det ligger tjockt med sedlar i en pappask. Hade före resan läst att Kharkiv är känt för parker och blomsterarrangemang. ”Slava Ukraina”, är skrivet med växter. Ett av världens största öppna torg är Frihetstorget, stalinistisk skapelse byggd av tvångsarbetare på 30-talet. Min känsla var snarast den motsatta – känslan av den lilla människan omgärdad av Makten.

Nattåget går sent på kvällen

Först ska vi träffa Perre och den vackra tolken Dianka på en restaurang för en avskedsmiddag. Men, innan vi når dit, gör vi ett kort stopp i förorten Savtika som besköts av ryskt raketartilleri, Grad raketer, som tyskarna kallade Stalin-orgel.

Tåget går 22.43, exakt på utsatt tid. 19 vagnar. Alla sovvagnar. Fyra bäddar i varje kupé, madrasser och manglade lakan på mjuka bänkar. Själv hamnar jag förstås på en överbädd. Tågvärden serverar te för sex kronor. På tåget är det lugnt, tyst och någon alkohol ser jag inte, förutom ett lätt klirrande från mina reskamraters grannkupé.

Boel och jag delar kupé med Oleg, major i armén. Han är på tjänsteresa och avböjer därför en skål med mig. Däremot erbjuder han mig sin underbädd.

Ivan, heter vår reseledare

När jag först började fantisera om den här rean hade jag en självklar reseledare: Den man jag reste med i Ukraina, juni 2022. Under märkliga omständigheter förvann han, slutade kommunicera. Desperat letade jag efter alternativ. Kontaktade till och med mina vänner i Ryssland. Dvs, alla har nu satt sig i säkerhet utomlands. En av dem har en ukrainsk fru, hon föreslog en man som hette Ivan och också var bosatt på Cypern.

Jag tog kontakt i maj och det blev träff direkt. Att jag glömt presentera honom beror på stressen och en därmed ökad virrighet. Vi hade många och långa samtal över nätet och jag kände tidigt att han skulle bli en utomordentlig reseledare.

Ivan är 42 år och arbetar för flera volontärorganisationer sedan kriget bröt ut. Mycket med organisationen Glory UA, som vi senare skulle besöka i Kiev. På meritlistan finns bland annat att han skickat ett 70-tal terränggående bilar till fronten. När kriget bröt ut flydde han med fru och tre barn till Cypern. Mer än tre barn innebär att man undantas militärtjänst. Jobbet för ett ukrainskt företag sköter han på distans.

Elitsimmare som nu satsar på triathlon och gärna springer både upp- och nedför berget Olympos.

Charmig, oftast med ett leende och med snabba svar på allt från busslinjer till orsakerna till Carl XIIs nederlag vid Poltava, något han för övrigt beklagade.

Ivan mötte oss i Przemysl nära ukrainska gränsen. Strax gjorde han en What´s App grupp där all information fanns tillgänglig för oss 14 i gruppen. Han visade sig som en självklar ledare och en god värd för vår studieresa.

Natten i Kharkiv

23.10 Vi var väl 5-6 svenskar som orkade ta oss ner i skyddsrummet när flyglarmet gick strax före midnatt. Jag var först att gå upp de sex våningarna till mitt rum. Jag frös, genomtrött och måste försöka blogga. Ivona med ena roten i Polen, hade tagit med sig en sovsäck.

Klockan är midnatt, staden är helt nedsläckt och inte en bil på stora gatan nedanför vårt fönster. Utegångsförbudet gäller till 05.

Reseledaren Ivan har instruerat oss hur man lägger in appen ”flight-alarm”. Boel försöker, lyckas nästan hela vägen tills hon skall klicka in vilket område alarmet skall gälla. Namnet på området står med kyrilliska bokstäver. Hon chansar och får upp ”Airpollution London”. Hon ger upp.

Därefter var det tyst, mörkt och kanske 14 grader i rummet. Vi sov gott.

Till L´viv, ända bort till Kharkiv

21.10. Så rullar tåget från Przemyl i Polen. Passerar gränsskylten utan att jag hinner få upp kameran. Från stationen i L´viv kliver vi på spårvagn nr 1. 30 min resa till hotellet. Därifrån gångavstånd till den stora parken i centrum. Det är lördag och mycket folk, ungdomar och barnfamiljer. Här väntar också en inhyrd guide med det vackra namnet Artemis. Energiskt, fortpratande om alla historiska detaljer kring de makthavare som behärskat staden. Och de är många. L´viv undgick förstörelse under senaste världskriget, så mycket av historien finns kvar i byggnaderna.

22.10. Vi besöker Center of volonteer and protection. En av de största frivilligorganisationerna. De hade fr a fått bistånd från Tyskland, Lettland och Belgien. Fantastisk verksamhet och jag fick tillfälle att överlämna en donation. Det är ju söndag, så vi missade den dagliga verksamheten. Lite illa planerat!

Mot alla odds dyker Ulf upp på kvällen. Starkt gjort, tycker jag. (Varje hotell har ett skyddsrum).

Artemis, vår guide Barnkören i katolska kyrkan Ulf som hann upp oss i L´viv

På kvällen kliver vi på nattåget till Kharkiv. En lång resa, 1020 kilometer rakt österut och ruggigt nära ryska gränsen. Fint och med en servicenivå som ligger på en annan nivå än i en svensk sovvagn. Själv valde jag en överbädd, vilket jag fick ångra flera gånger under natten.

23.10. På perrongen möter Per-Erik Karlsson, alias Perre. Han har bott i Kharkov sedan 2017 och driver sedan kriget började Perres Matpåsar. Ett absolut fantastiskt initiativ. Två gånger i veckan delar han ut matpåsar till 350 fattiga i sitt distrikt. Pengar får han från donationer från Sverige. https://www.facebook.com/groups/1412771495878450

Vi tar in på hotell X. Namnet kan jag inte skriva ut förrän vi lämnat Kharkiv. Vi kan inte berätta för ryssarna var de kan hitta 14 utlänningar. Vi har fått tillstånd att besöka byar i ”deoccupied territories”. Först till Biskvitne. Perre har med sig stora kassar med mat. En tung dimma ligger och på avstånd kan vi höra dova smällar av artillerield. Kanske fem kilometer bort, säger Perre som är van.

Sasha berättade om 6 månaders ockupation Per Karlsson Matpåsar delas ut

– Vad modiga ni är som kommer hit. Utlänningar brukar inte våga det, sa Sasha

Jag känner mig inte modig, men förstår att de ser vårt besök som en solidaritetshandling. Och det var ett av mina syften med att ordna den här resan. Vi fortsätter till den större byn Kutuzivka. Här är förstörelsen skrämmande. Otäckt att se de halvt raserade flervåningshusen. Människor berättar gråtande när de visar oss in i sina söndersprängda hem. Hukande tar jag mig in i mörka, brända rum bakom fönster de fått täckta med plast.

På huset på sista bilden står texten FRED VÄNSKAP FÖR OSS. Det första ordet sköts bort av en rysk stridsvagn.

Nyss gick flyglarmet och några av oss gick ner till skyddsrummet sex trappor ner i källaren. Vår ledare Ivan skrattade, men följde med oss. Han menade att det inte var möjligt att springa ner flera gånger varje natt och få nattsömnen förstörd, jämfört med den minimala risken för att verkligen bli träffad. Jag tog detta till mig och gick strax upp. Dessutom var det ruskigt kallt.

Resan började illa

18.10. Själv skulle jag åka en dag tidigare för att besöka vänner i Puck, 55 km norr om Gdansk. Nära missa färjan eftersom pendeltågen till Nynäshamn var stoppade p g a elfel. Boel var så hygglig att hon körde mig till färjan. och jag kom två timmar för tidigt.

Inte ensam i hytten. En polack, som sa sig jobba som skatteplanerare.

— berättade jag var på väg till L´viv i Ukraina

— Staden heter L´vov och ligger i Polen! Folk i östra Ukraina är samma som ryssar. I västra Ukraina är det blandat, men mest polacker. Ukraina är inte ett land!

Svarade honom inte. Föredrog att lyssna till allsköns gamla motsättningar mellan polacker och ukrainare. Polens gränser har under århundraden varit som ett gummiband.

Zelinsky kallade han ”Den lille judiske pajasen”. Kaczy´nski fick ett liknande epitet. Och Biden kunde inte hålla tätt. Märkligt nog uppskattade han nyvalde presidenten Tusk. Så anlände ytterligare en hyttkamrat, en arab och polacken fick en ny person att berätta för. Samma saker som jag redan fått höra. Klokt nog hade jag tagit med mig mina hörselkåpor för motorsågen. Fullständig tystnad och med understöd av en stor öl, somnade jag strax in medan pladdret i hytten fortsatte. Såg att araben (en sympatisk man från Irak) lämnade hytten och på morgonen var han borta. Hade han lyckats byta hytt?

19.10. Boel ringer. Polferries har tidigarelagt avgången med 1,5 timme. Hur ska mina resenärer hinna till båten? Hon ringer, messar, mejlar. Får tag på alla utom Ulf. Honom lyckas jag själv nå. Får till sist beskedet att alla är med på båten – utom Ulf!

Hög servicenivå på polska tåg

20.10. Jag tog tåget tillbaka från Puck till Gdansk. I den vackra vänthallen ser jag Boel mitt i en klunga människor som absolut måste vara svenskar. Flertalet med vita skägg. Tillsammans är vi nu 13 stycken som sitter på tåget mot Krakow långt ner i söder. Förutom Boel, blir alla nya bekantskaper. Gemensamt är att vi alla på olika sätt har arbetat med att bistå Ukraina.

I Krakow skulle vi bytt tåg, men det var kort anslutning och jag hade därför beställt en buss som nu väntade utanför huvudentrén. Till sist hittade vi den och kunde resa vidare på fina vägar till Przemysl nära ukrainska gränsen. Bra chaufför tydligen; han hade kört Erdogan till Lviv. Kommentaren från reskamraten Hans (som egentligen heter något annat) vill jag inte publicera.

Lång dag, nu sover nog alla. I morgon måste vi upp för att ta ett tidigt ukrainskt tåg till L´viv.