De som bor vid resans mål

Av Klas Grinell, student i idéhistoria vid Göteborgs Universitet.

Infört  i Läs och Res Nyhetsbrev, september 1999. Klas doktorerade senare på en Klas Grinellavhandling med titeln Att sälja världen.

Turismen är världens största näringgren. Inte minst i många fattiga länder. Men varför diskuteras och ifrågasätts turismen så sällan?

Målet med min forskning i ämnet idéhistoria är att granska turismen och dess möjligheter att vara en arena för möten mellan verkliga människor i en jämnlik situation för att därigenom motverka fördomar. De resultat jag kommit till så här långt har tyvärr varit ganska nedslående.Tvärtom har de visat att turismen snarast förstärker fördomar och skapar distans till människor i annorlunda länder. I stället för att se lokalbefolkningen som människor tenderar vi, när vi reser, förvandla dem till estetiska objekt. Varför blir det så?

Få turister reser för att möta människorna i landet de besöker. Vi reser snarare till

2005-07 A 308 PS 2
En stolt kvinna som spelade teater för fotografen på Madagaskar. Foto CJ

sevärdheter och upplevelser av det annorlunda. Människor är blott intressanta i den mån de bär folkdräkt, myllrar på cyklar, kröker rygg i risfält eller på annat sätt avviker från det vi ser som normalt, modernt beteende här hemma. Resebranchens reklam låter människorna vid resans mål endast medverka som exotiskt blickfång. En vardagsmedborgare får aldrig plats bland katalogens bilder. Över lag får inget vardagligt plats. Som turister söker vi det exceptionella i alla dess former. Kanske är detta ett av turismens stora problem: Att turisten är på semester från just – det vardagliga! Semestern framstår som vår tids karneval, som ett avbrott från vardagens normer, som annars garanterar den vardagliga ordningen.

Eftersom turismen lever av att ge upplevelser av det annorlunda används vedertagna föreställningar om folkslag och nationalkaraktärer för att framhäva det exotiska hos resmålet. I detta sökande efter platsens olikhet från det vardagliga inser man inte själv att man genom att välja ut vissa särskiljande drag själv skapar de annorlunda människor som man vill möta på sin resa.

Våra drömmar om annorlunda länder har ofta med vår saknad efter enkelhet och ursprunglighet än med det verkliga landet att göra. Vår västerländska kultur är fylld av rasistiska föreställningar om andra folk, som vi får oss till livs i Buffalo Bill, Nordisk Familjebok och många fler sammanhang än vi kanske anar. Dessa föreställningar återanvänds och förstärks av turistindustrin.

Världen är inte kuliss för våra identitetsskapande äventyr, det är en plats där likvärdiga människor bor. Det måste vi ta mycket större hänsyn till om vi skall kunna resa med ett gott samvete.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s