Nya intryck från Nepal, Indien och Bangladesh

Tidigare har jag besökt de här länderna många, många gånger. Tillsammans blir det flera år. Den här resan gjorde jag i november – december. Nu blir det inte rapport IRL, men nyheter blir ju aktuella först när de når mottagaren. Oavsett om de kommer med löpande brevbärare eller direktsänds på Facebook. Det finns m a o inga gamla nyheter.

I Nepal är jag VIP

Den 16 november fick jag visa-on-arrival på Kathmandus flygplats. En procedur som tog 2,5 timmar tills jag till sist blev utsläppt. Tror jag stod i fem olika köer för olika moment för inpassagen. Lite slitigt när man är trött efter natt-flygning. Vid åsynen av skylten på bilden stod jag och funderade ett tag. Vid utgången stod 50 taxichaufförer och Kailash Daubanjar och väntade.

Genom den gräsliga trafiken fördes jag till Bhaktapur, en mindre, betydligt lugnare stad där trafiken i centrala delar är avstängd. Kailash är ägare till Shiva Guest House och mitt bagage bars upp till rum 302 där jag alltid bor. Och gratis. Enligt min uppfattning är det världens bäst placerade hotell. Utsikten från mitt rum över tempeltorget är spektakulär.

I två veckor reste jag med min dotter Anna. Vi såg de kända platserna i Kathmandudalen, vandrade i bergen med utgångspunkt från den lilla staden Bharatpur i Thakkoladalen, nordväst om Pokhara. Till sist besökte vi Chitwan nationalpark där något synnerligen märkligt inträffade. Det ska jag berätta om nästa lördag.

Vandringen med Anna blev lyckad, så mycket mer finns inte att säga, mer än möjligtvis att jag såg tydliga tecken på mitt eget åldrande. Måste ha en bärare och flåset hängde inte med i kilometerlånga uppförsbackar. Trist!

I början av 70-talet var Nepal ett vackrare land och folk levde isolerade i byar långt bort i bergen. Ingen el, ingen skola, enbart ett hårt slit för att överleva. Då fanns en körbar väg i hela landet. Husen var vackert täckta med halm eller skiffer. Landet hade då 12 milj invånare.

I dag går bra vägar mellan alla större orter och enklare ”dirt roads” finns  överallt i bergen. I mörkret lyser ljusen från bergssidorna och alla barn går i skolan. Samtidigt har ungdomar och yngre människor flyttat till städerna eller till jobb i Indien eller Mellanöstern. I Kathmandu finns högre utbildning och bättre avlönat arbete. I många byar bor nästan enbart gamlingarna kvar. Husen i byarna täcks av blå korrugerad plåt.

Kathmandudalen har på 50 år ökat sin befolkning 12 gånger om och hela dalen blivit en megastad på ca tre miljoner invånare. Trängseln är stor och trafiken tät. Luften är förstås usel och många går på gatorna med munskydd. Ändå har levnadsstandarden  ökat väsentligt med BNP upp ca 5% under många år.

Ändå bara en bland många

Jag var en av de nästan 1,5 milj turister som besökte landet 2019. Och antalet besökare ökar med ca 25% om året. Inte förvånande är det landets största ”exportvara” (vid sidan av de pengar som migrantarbetare i Mellanöstern skickar hem).

Att göra flera saker på en gång — det är jag expert på! Dagen efter att Anna rest hem kom studiegruppen från de två föreningar jag är aktiv i, 14 personer. Vi skulle studera naturskydd och bevarandet av de vilda djuren under två intensiva veckor. Studiebesök hos myndigheter och organisationer, samt långa vandringar i de viltrikaste områdena i detta land där all jakt är förbjuden. ”Djungelbokens Värld” på riktigt. Om den resan skall jag berätta senare.

Men först — nästa lördag berättar jag om vad som hände när noshörningen Shah kom till sta´n.