Finally, with the help of a Ukrainian company, I have created a page with information about my tours to Ukraine.
In English, to also reach out to Europe. I will now also post my blog about the trips there. Suggestions and criticism are welcome. Traveling to Ukraine now during wartime is probably the best way to show your solidarity.
I will now close this blog, at least for the time being. Hope that you will continue following me on…
www.visitukraine.info. Press Blog and you will see how we are doing in Ukraine now in August.
26-27.10. Att gå på den polska färjan i Nynäshamn är ett kliv direkt in i Polen. Inte så flashigt, inte överdrivet lyxigt, inga orgier i mat eller vin i automater. F ö bjöd Polferries på middagen. Gdansk låg i dimma. Förbeställd taxi till tåget som snabbt tog oss till Krakow där vi bytte till det långsammare tåget mot gränsstaden Przemysl. Blev väl mottagna på Hotel Europejsky och direkt i säng.
28.10 Tidig frukost tvärs över gatan. Klockan var nio när vi 11 resenärer ställde oss i kön till det ukrainska tåget som gissningsvis körde på rysk spårvidd. Lite som Harry Potter och tåget till Hogwarth. Även om detta är min fjärde resa så känns det något högtidligt med att se skylten UKRAïNA dyka upp. Tar man tåget in i Ukraina så görs passkontrollen under färd utan timslånga väntetider i en buss.
Ira (Iryna), vår ledare, mötte på trappan till L´vivs station. Särskilt glad blev hon av att träffa Eric, som var med på förra resan i april.
Under eftermiddagen guidades vi runt av Jurij mellan medeltidskyrkor och magnifika byggnader.
Själv är jag lite trött på både kyrkor och statyer över berömda poeter. Minnet av mötet med soldaten Oleg på en parkbänk stannar kvar. Han miste benet vid försvaret av Kharkiv våren 2022 och lever nu med en protes som gör att han kan gå hjälpligt. En av de fantastiska män som stått upp mot det ryska tyranniet i försvar för en bättre framtid.
I maj såg vi krigskyrkogården. Nu var vi där igen. Den var nu ännu större och nya gravplatser var förberedda. Vad kan jag göra för att stötta i kampen mot ”orcherna”. Jo, så kallas de ofta här. Klart att både du och jag kan göra en hel del.
Kvällen på hotellrummet med en stor plastflaska med svart öl, korv och saltgurka.
Drönare i köket
29.10. Vi träffar Mykola som är en del i nätverket Social Drone. Han gör som många andra; köper delar till drönare på internet från Kina och sätter ihop dem hemma. Kostnad högst 200 $. De första gjorde han hemma i köket, därefter på balkongen och har nu expanderat till ett rum nere i ett parkeringshus. Han är en bland åtskilliga tusen som plockar ihop drönare hemma. Drönare för spaning eller försedda med sprängmedel.
Dzygas Paw
Dzyga är en hund, vilket inte har ett dugg med det här nätverkets verksamhet att göra. Framgångsrikt samlar de in pengar för inköp av kritisk utrustning till armén, men även till sjukvården. De har lyckats med vad de stora organisationerna inte klarar av – de berättar exakt hur din gåva använts! Iryna Popovych berättar också att ukrainska volontärorganisationer är hårt kontrollerade. Liksom i Sverige får inte de administrativa kostnaderna överstiga 20%. Dzynas Paw har under 10%. Iryna förklarar också hur mycket effektivare det är att stödja små organisationer, gärna lokala med personliga relationer till de som tar emot stödet.
Kolla in den här organisationen https://dzygaspaw.com/. Där kan du själv placera några hundra- eller tusenlappar. Gör det och berätta gärna för mig hur du tycker att det funkade. Tror vi alla i gruppen blev imponerade av den här organisationen.
Till sist besökte vi Volunteering and Help, den tidigare så stora organisationen som vi besökt två gånger tidigare. I början av kriget tog de emot 20 lastbilar om dagen med donationer. Nu enbart några i veckan. Givarna har tröttnat samtidigt som behovet av ren nödhjälp har minskat.
Tåget går 17.38
Vi har goda marginaler när vi väntar på spårvagnen för att ta oss till stationen och nattåget till Chernihiv i norra Ukraina. Men ingen spårvagn. Ira ringer på taxi. Sju av oss kommer iväg och skyndar genom stationen. Tåget står inne och vi tar oss upp på vagn 25. Ira ringer och säger att de är på väg. Så rullar tåget. Vår grupp är splittrad och reseledaren borta.
Efter några minuter dyker de fem upp. De hade hoppat på vagn nr 20!
Besviken över att vi enbart blir 11 resenärer. Sedan i somras har jag delat ut info-blad vid olika demonstrationer, manifestationer för Ukraina och mejlat ett hundratal personer som tidigare anmält intresse för en studieresa till Ukraina – så blev vi enbart 11! Har verkligen slitit för det här.
Kan omöjligen begripa att man inte vill sätta sig över det där lilla pirret i magen av rädsla. Den här resan kan mycket väl bli en höjdpunkt i livet och kanske bästa resan alla kategorier. Så sa faktiskt Ann-Christine som tidigare gjort 10-15 resor med Läs och Res.
Risken att skadas, dödas av ryska missiler finns naturligtvis. Men den är ytterst liten. Under krigets första 2,5 år dödades 200 personer i Kyiv av ryska missiler. I Stockholm Län, med ungefär halva befolkningsantalet, dödades under samma period ca 70 personer i skjutningar.
Slut på klagan, jag ser nu fram emot att komma tillbaka. Resplanen är nykomponerad. Från L´viv tar vi nattåget till Chernihiv, en gammal vacker stad nordöst om Kyiv med rötter från 900-talet.
Får se om jag får en lika bra bild. Denna från Ukraine Tourism. Undrar förresten vad de gör nu för tiden. Före kriget hade Ukraina 20 miljoner utländska besökare, fler än som tog sig till Sverige. I år blir det nog bara vi 11 svenskar.
Chernobyl exploderade 1986 och den närliggande staden Pripyat evakuerades. Invånarna flyttades till en helt nybyggd stad 45 km bort, Slavutuch, belägen vid Dnjepr, nära gränsen mot Belarus. Dit reser vi och en aktiv soldat kommer att ta oss till byar som tidigare ockuperades av ryssarna. På återresan stannar vi några dagar i Kyiv.
Under resan samlar jag in pengar till något särskilt behjärtansvärt projekt i byarna Yagidne och Lukashivka som härjades av ryssarna i februari 2022. Exakt till vad bestämmer jag på plats. Du swishar mig, jag tar ut Hrivnas i bankomat på platsen. Uppge namn och e-mejl. Du får en skriftlig rapport om vart din gåva hamnat + bilder efter resan.
I oktober 2023 arrangerade jag en studieresa till Ukraina. Vi kom alla hem med starka upplevelser. Vi såg spåren efter ryssarnas härjningar, men fick också många positiva bilder av landet och möten med människor. Arrangemangen fungerade till 100% som planerat. Organisationer vi skulle besöka hälsade oss välkomna, tågen gick och kom fram på minuten, guider som inte haft jobb sedan kriget började, var glada och hotellen tacksamma för att äntligen få utländska gäster.
Vad jag lyckas med vill jag göra om, vad jag dabbad mig med försöker jag undvika. Spännande se hur det går den här gången. Om inte, så av rent egenintresse, så blir det en ny resplan. Nu åker vi ända ner till Odessa vid Svarta Havet och till Mykolaiv som länge var ockuperat av ryssarna. Vi får en ny reseledare, Iryna Prokopyshyn, som möter i Lviv. Färjan från Nynäshamn går 27 april och vi blir 15 resenärer.
Hör av dig om du vill få information om eventuella framtida resor. Drömmen är förstås resor till ett fritt Ukraina i fred. christianjutvik@hotmail.com, +46 76 94 33 8 11
27.10 fredag. Rubriken bygger på en populär disco-låt avAlina Devecerski. Den här dagen hade vi inget program, vi skulle gå omkring på egen hand i Kiev. Ivan gav ett antal förslag med bifogade kartor på vårt gruppkonto. Själv skulle jag förstås vila, fortfarande omskakad efter gårdagens olycka. Emellertid blev det inte så.
Vännen Eva mejlade: …modiga Ukraina resenärer!! Jag svarade henne så här;
Visst var vi det, men inte på det sätt jag tror du menade.
Den fysiska faran upplevde jag inte större än ett besök i en svensk förort.
Om du läst min blogg, så kanske du minns att Perre som bor i Kharkiv, sa något liknande.
Däremot var det ganska modigt av mig att arrangera en resa för en grupp, och att försöka hitta medresenärer som också vågade utmana den etablerade uppfattningen att man absolut inte kan resa till ett land i krig, att utmana UD:s beskyddande avrådan och, kanske fr a att resa utan reseförsäkring. Att utmana det heliga trygghetstänkandet.
Ukrainarna snabba att reparera
Jag ville absolut inte missa chansen att återse en mycket speciell plats. Bilden av lekande barn framför sönderbombade hus i förstaden Borodyanka. Jämföra bilden från juni 2022 med hur det ser ut nu.
Reseledaren Ivan hjälpte mig hitta platsen och få fram adressen. Tog en taxi dit. Peter Handberg hoppade in i bilen, när han förstod att det här var en intressant plats.
5 juni 202227.10 2023
På 18 månader har man alltså hunnit riva och ta bort ett stort höghus. På huset till vänster har man rivit en sektion och renoverat de intilliggande lägenheterna. – Det var klart i somras, sa kvinnan som vaktade sina barn på den högra bilden. Min hypotes bekräftades: Ukrainarna är snabba att bygga upp det ryssarna förstör.
Banksy
Den mystiske gäckande Banksy hade också varit här. Detta visste Peter Handberg som är författare och bland annat skrivit boken Världens yttersta spår, som delvis handlar om Ukraina. Vi klättrade in i en ruinhög där Peter hittade en bild. Peter först.
Peter hade en karta i telefonen med alla Banksy-målningar. Vi hittade fler gömda under en presenning framför stadshuset. Bad om tillstånd att få se dem. Vi väntade, till slut vek vi fräckt undan presenningen, tog våra bilder, la tillbaka presenningen och avlägsnade oss skyndsamt.
42 timmar till Saltsjöbaden
Tåget till Chelm i Polen gick enligt tidtabellen 18.14. Tåget är populärt och de 19 vagnarna är alltid fulla. Ivan var snabb att boka, men lyckades ändå bara få överbäddar. I min kupé fick vi sällskap av Olena och hennes 12-åriga dotter Monique. De är nu flyktingar i Aberdeen och hade rest till Kiev för att hälsa på man och pappa som krigar vid fronten. Hon arbetar nu med volontärbete för sitt land. Olena erbjöd vänligt mig sin underbädd.
Olena Meleshkina
28.10. Tåget kom till Chelm exakt i tid. Lite trist att lämna Ukraina så snabbt, – Men nu har vi i alla fall försäkring, sa Boel lakoniskt. Tåg vidare till Warszawa, bytte till Gdansk, tog lokalbussen till Westerplatte och checkade in på Polferries. Allt klickade perfekt. Färjan gick en kvart före utsatt tid. Kanske ville de spara diesel.
29.10 söndag. Båten la till i Nynäshamn och den här gången gick pendeltåget. Från bussen till Saltsjöbaden såg jag en affisch om en utställning av Banksyverk på Fotografiska muséet.
Ytterligare ett inlägg tänker jag göra på den här bloggen. Min egen utvärdering, men även lyssna på Ivan och på vad jag hör från mina reskamrater. Kanske kan det bli intressant för några av er som läser det här.
Projekt Läs & Res 