Kyiv
Lördag 26.4. Anlände tidigt till Kyiv. Metro till vårt hotell vid Maidan. Tunneltågen går snabbare än i Stockholm, det är långt mellan stationerna och uppehållen är kortare. Rulltrapporna upp från plattformen tar oändlig tid. Allra längst vid stationen Arsenal – 4 min 15 sek. Och trapporna rullar fortare än i Stockholm. Allt tycks gå snabbare i Ukrainas huvudstad. Även bilarna, tyvärr.

Världens djupaste tunnelbana. Utsikt från mitt rum på Hotel Ukraina
Not a war on territories
Vi besöker organisationen Glory UK som stödjer soldater med bl a juridiskt stöd, publicistiskt material och högteknologi. En stor organisation som lever på donationer från främst ukrainare i exil. Förra året drog de in kring 2,5 miljoner $. Mest kända är de för den helt otroliga filmen Follow Me, som även synts i svensk TV. Om hur en liten drönare räddar livet på en man och en kvinna. Se den! https://www.youtube.com/watch?v=QTCwmV7Rh8c
På 1000-talet var Kyiv centrum i den här delen av världen och huvudstad i ett land då kallat Rus. Kampen mot Moskva-riket har pågått i flera hundra år. ”It is not a war on territoriers, it is a war of defending our rights, our own culture.”.
De talar om hur drönarna tar över mer och mer. I dag är 70% av alla träffar på fordon, installationer och soldater förorsakade av drönare. Tyvärr hänger ryssarna med i den supersnabba tekniska utvecklingen. När ukrainarna kommer med en ny dödlig teknik, så hittar ryssarna ett motmedel inom en månad. Kriget är en teknisk kapplöpning.
Så träffade vi även den udda organisationen UApostcards. https://uapostcards.org/. På deras hemsida väljer du ett vykort, skriver adressen till en vän och en hälsning från dig. Detta skrivs för hand i Kyiv, frankeras, läggs på brevlådan och efter ca tre veckor har din kompis fått din hälsning. De skickar ca 20 vykort om dagen. Kostnad ca 30$. Överskottet går till armén. På tre år har de fått in 500 000$. En listig idé som dock förefaller mycket tidkrävande. Skriver du din hälsning på svenska, så klarar de även detta!
Jonas kramar om en man som kommit tillbaka från kriget
Fru Söderström
Söndag 27.4. Radytski är ett gäng vänner som i tre år har stött 25:e bataljonen med pengar och förnödenheter. Sannolikt har de stridande vänner där. Verksamheten är pengamässigt liten och de har valt att inte registrera sig för att slippa byråkratin och redovisningen för myndigheterna. Pengar får de in genom att ordna fester med mycket dricka, vilket även vår grupp fick smaka på, så stämningen var hög när vi bjöds på vacker sång och dans. Själva dansade vi ”Fru Söderström”, som vi övat på varje midsommar. Kul när man för en gångs skull själv kan bjuda på något.

Eftermiddagen ägnades åt rundvandring i centrala staden. Finns så mycket att se och beundra. Tur hade jag. Hittade en välkänd Banksy. Skuggan från stridsvagnshindret låg precis rätt. Eller är det målat?

Children of Heroes
Måndag 28.4. Flertalet organisationer vi träffat riktar sitt huvudsakliga stöd mot militären. Nu träffade vi Children of Heroes. https://childrenheroes.org/en/”Hjältarna” är soldater som stupat och det är deras barn organisationen stödjer. Nu har man 13 000 barn som mist sin far och i en del fall även mamman. Barnen bor oftast hos en äldre släkting som nu får ekonomiskt stöd upp till 10-års ålder. Dagligen tillkommer 10 – 15 barn som lever i ett humanitärt kaos. Den yngsta är en månad. Barnen får vouchers där de själva kan välja vad som bäst behövs. De har en budget på 10 miljoner dollar, men pengarna räcker dåligt. Pengarna kommer främst från inhemska givare.
– Everybody wants to support our army, but please do not forget our children, sa Nataliia

Det här är en av de organisationer jag kommer att skicka pengar till av överskottet från resan på 85 000 kronor.
Inräknat deltagarna privata spenderande på mat och annat, utgifterna för resan och ”vinsten” på resan (som kommer att skickas till några organisationer) så lämnade vi 347 000 kronor till civilsamhället. Detta gjorde vi bra!
Flyglarm till lunch
Lunch på Pushata Shata. En restaurangkedja som jag gissar finns över hela landet. Supersnabb mat. Man pekar på vad man vill ha, de väger maten och sedan är det bara att betala. Mitt problem är att jag är lite velig och har svårt att bestämma mig. Detta eller kanske detta, vad är det där för något och vad kommer senare längs den långa disken? Det finns ett 100-tal beslut som måste göras. Men jag älskar de här inrättningarna och gott brukar det alltid bli.
Men när jag står vid kassan går flyglarmet och restaurangen skall snabbt utrymmas. Snabbt val igen. Ta med maten? Annars slängs den. Min mat slevas ner i plastlådor, jag betalar och skyndar ut. Jag, Boel, Viktoria, Gunnila och Ira sätter oss vid vid glaskupolen invid den höga statyn mitt på Maidan. Mer centralt kan man inte äta sin lunch i det här landet. Men ryssen såg oss nog inte.

På kvällen gick tåget till Chelm i Polen.
Tåg genom Polen. Båt till Nynäshamn
Tisdag, onsdag 29-30.4. Jobbigaste natten. Vid 3-tiden kom ukrainsk passpolis. en timme senare polsk polis och sedan skulle vi av redan vid 5-tiden. Efter en timme gick tåget till Warszawa där vi sade farväl till sex deltagare som skulle hem till Tyskland, England och Litauen. Bytte till snabbtåget mot Gdansk. På kvällen bjöd Polferries på flott middag.

I god tid var vi hemma för valborgsmässoelden.