Natur i Sydasien nov 1999
Av Leif Delén. 9 resor
Genom en bekant fick jag tips om L&R i slutet på 90-talet. Jag hade kommit underfund med att mitt liv fram till dess kretsat kring min familj, min officerskarriär och mitt jordbruk, vilket så klart inte gett utrymme till så mycket fritid.
Tipset kom i rätt ögonblick, då jag efter flytt och pension började reflektera kring vad jag saknat i livet fram tills dess – ledighet och uppleva världen utanför min dåvarande ”bubbla”.
Hade då börjat praktisera klassisk yoga så mina första resor gick till Indien. Jag anträdde min resa med mina västerländska argusögon och träffade en av de största människorna jag någonsin mött, Debabrata Mukherjee, som tourleader. Fast det insåg jag inte då. Han blev dock senare en person, som påverkat mig oerhört mycket.
Vi reste i Nepal med naturupplevelser och tigrar, och Debba som fixade allt, vilket sannolikt varit omöjligt för många andra. Debba lånade elefanter med förare från skogsbolaget för våra djungelturer. Senare under resan passerade vi gränsen mellan Indien och Bangladesh. Det var strejk och en upprorisk stämning vid båda sidor gränsen. Situationen var otäck, men med Debba i spetsen plöjde vi rakt genom uppretade folkmassor och förbi handlingsförlamade tulltjänstemän. Folk vek undan och öppnade en frizon för oss när vi plöjde fram på kolonn.
Ett annat starkt intryck var en tiggande människa utan ben och armar och bomullstussar i ögonhålorna, men som satt och log! Jag blev väldigt illa berörd och kunde inte förstå varför han log i sin situation. Debbas förklaring var att han var nöjd efter sin återfödelse och detta tillstånd berodde på hans karma från tidigare liv. Han var helt införstådd med att allting bara kunde bli bättre i nästa liv.
Jag ställde hela tiden frågor och gjorde påståenden, men fick ingen respons. Debba svarade endast med ett kort budskap, typ ”Du har alla svar inom dig”! Ingen interaktion alltså. Så höll vi på hela tiden, varför jag till slut försökte undvika att gå i klinch med honom.
En kväll skulle vi övernatta på en lodge i djungeln. Jag hade varit så upprörd över hans beteende under lång tid att jag ville gå av min frustration. Jag frågade om det var ok gå iväg längs flodstranden. ”Du vet det finns tigrar där. Du går på egen risk”. Men det stoppade inte mig. Jag ägde ett problem som jag inte kunde hantera utan gick självsvåldligt. Kom tillbaka lugn.
Jag var upprörd mest hela tiden under resan och tyckte det var skönt när vi skildes åt efter en månads resa genom Nepal/Bangladesh/norra Indien.
Påföljande sommar satt jag och mediterade, varvid jag fick en känsla att jag ville åka tillbaka till Indien och resa med Debba en månad till. Sagt och gjort, jag bjöd med min dotter som avlastning, men relationen med Debba fortsatte som tidigare. Jag kunde dock under hela tiden koncentrera mig på resans innehåll och njuta av upplevelserna.
Nu till det otroliga. Två år senare slog alla Debbas klokheter ner som bomber i mig. Jag hade motarbetat att ta in dem i mitt sinne tills först nu. Jag hade hittat svaren inom mig själv!
Projekt Läs & Res 