Nu gör jag bokslut för mitt liv med Läs och Res

Bilden: Folk är inte alltid som man tror. Den här killen på Salomonöarna var både blyg och snäll

Det roar mig att skriva om lärdomar jag fått, och alla hiskliga och härliga äventyr jag fått vara med om. Dessutom vill jag berätta några av de roligaste historierna. Många har uppmuntrat, uppmanat mig att skriva – bekanta och resenärer som flimrat förbi under åren.

Jag skriver för att få ihop minnen som redan tunnats ut och en sista chans att förklara mina tankar kring ett bättre resande. Jag skriver inte av omtanke om resenärer (tidigare och framtida), inte heller för lokalbefolkningen som möter oss på resmålet – jag skriver i första hand för att jag tycker det är så roligt. Och jag skriver så länge det roar mig, inte om det börjar ta emot. I grunden är jag en pinsamt självupptagen person. Inget bra karaktärsdrag, och de som känner mig kan nog instämma. Så här är det: Det finns inget som tillfredsställer mitt ego så mycket som att ständigt bli påhejad av resenärer och de många reseledare över hela jorden som kunnat bygga sina liv parallellt med Läs och Res. Pengar var däremot aldrig min drivkraft.

Sedan känns det som en plikt att rapportera av till alla fantastiska människor jag stött på under åren och som ännu inte försvunnit in i glömskans dimma. Jag tänker på alla de resenärer (kallade dem aldrig kunder) som jag fått närmare kontakt med. Ännu starkare känns plikten att rapportera till alla de reseledare som var den viktigaste delen i mitt sätt att arrangera resorna. Meningen är att den här texten också skall komma på engelska.

För mig har det varit en härlig resa under hela 46 år. Det har varit ett privilegium att själv få resa och bokstavligen utforska nya okända miljöer (för mig) med syftet att kanske ordna resor dit. Att få resa med ett ärende har varit mitt privilegium. ”Why do you come here”, att ha ett bra svar på den frågan, har varit ett privilegium. Viktigaste har ändå varit, och det som drivit mig under alla år, var att jag hade förmånen att ge mina resenärer upplevelser och insikter som kom att påverka även deras liv. Inte alla förstås, och mer eller mindre, men nästan varje dag har jag fått tack, beröm och högt betyg i utvärderingarna av resorna. Det var detta som drev mig att fortsätta när motgångarna kom med miljonförluster och svinn i kassaapparaten.

För att skriva tar jag hjälp av mina resenärer som rest med Läs och Res genom åren. Deras berättelser och tankar om resan blir det centrala i min berättelse. Några får stor plats att berätta, andras är korta svar på preciserade frågor. Reseledarnas berättelser är särskilt betydelsefulla för mig, säkert också för dig som lärt känna dem under en resa. Mycket är beröm, men jag har också bemödat mig om att få fram kritiken. Misslyckandena alltså.

Längre ner (tidigare) i den här bloggen har jag lagt ut första sidan i berättelsen om när jag liftade till Indien 1969. Snart kommer berättelsen om hur det gick till när jag tog mig genom Bulgarien och Turkiet.