Räven berättar

• God kväll!
• God kväll! Min tolk Djarra besvarar hälsningen artigt och översätter sedan snabbt för mig.
• Hur mår vår gäst?
• Tack utmärkt.
• Hur mår du själv?
• Och hur mår hans fru?
• Och hans barn?

  

I flera minuter studsade frågorna fram och tillbaka mellan den gamle mannen och min tolk. Ingen av dem tycktes bry sig om den andres svar och svaren ledde inte till några följdfrågor. Jag bevittnade Dogon-folkets utdragna hälsningsritual. Senare berättade Djarra att han brukade ta omvägar när han mötte dogons enbart för att slippa de utdragna ritualerna.

Vi befann oss uppe på platån, ovanför den 200 meter höga förkastningen Bandiagara i centrala Mali. Det här är Dogon-folkets område. År 2008 och kom jag hit för att rekognoscera för en resa i Mali. I tre dagar gick vi från by till by i detta spektakulära landskap. Byarna klättrade uppåt på klippans nedre delar. Bostadshusen var rektangulära med platta tak som är det normala i dessa mycket torra trakter. Sädesmagasinen är mindre med toppiga tak av vass. Här förvaras hirs och sorghum. Dogons byar såg annorlunda ut, men också deras kulturella och religiösa traditioner var deras egna. Norrut dominerade islam och i södra Mali är majoriteten fortfarande kristna.

Redan då, några år före inbördeskriget som började 2012, var dogon-kulturen hårt pressad av en aggressiv islamifiering med stöd från Saudiska stiftelser.

Mannen framför oss var klädd i en vit dräkt av grovt hemvävt bomullstyg. Min tolk förklarade för mig att mannen var en hogon, dvs en religiös specialist där förutsägelser om framtiden är en viktig del av jobbet. Äldre, högt respekterade män får uppdrag som hogun på sina personliga meriter. Här hos dogons är hög ålder ett tecken också på klokskap. På min fråga fick jag veta att det även finns några kvinnliga hogons.

Vi stirrar alla på en tavla gjord i fin sand och inramad av stenar. Tavlan visar en närliggande by. Varje hus är utmärkt (en stående pinne), varje sädesmagasin, stigar och ägogränser. Allt ytterst detaljerat och prydligt. På olika ställen är jordnötter utplacerade. Ökenrävar tycker om jordnötter.

Vår hogun förklarade att han fått en fråga från en bymedlem: När kommer regnen och vad skall jag så? En livsavgörande fråga för familjen under det kommande året. Andra frågor han fått var: huruvida man skulle våga göra en längre resa eller vilken flicka en far skulle föreslå sin son att gifta sig med.

På natten skulle räven komma. Lockad av jordnötterna. I den fina sanden skulle dess små tassar lämna avtryck. Beroende på var i byn tassarna hamnade så skulle vår holun kunna lämna ett utförligt svar till frågeställaren. Balpa Dolo förklarade självsäkert att hittills hade hans spådomar alltid slagit in.

Själv förebrådde jag mig för att inte ge tid åt att nästa morgon följa med ut och se om räven verkligen varit där och klivit omkring i tavlan. Jag skulle ju vidare nästa dag! Hur många gånger har jag inte ångrat att jag inte haft en mer flexibel resplan i stället för att försöka optimera upplevelserna innom en snäv tidsram. Allra helst hade jag själv velat passa på att få svar på en pressande personlig fråga.